bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

Uppskattning och tacksamhet

Publicerad 2018-06-28 08:57:00 i Allmänt,

Nu har jag varit hemma en vecka. Jag har träffat familj och vänner, ätit sill och godis, druckit vin på min balkong och badat i mer än en sjö. Jag har packat upp några väskor och påsar från källaren men tänker låta det ta tid att gå igenom allt och tänker definitivt inte låta allt som ligger därnere komma upp igen! Jag har börjat jobba och det kändes lite för hemvant och normalt för att jag ska tro att det verkligen har gått ett halvår. Skönt!

Saker jag uppskattar med att vara hemma ❤
- min fantastiska familj och mina underbara vänner 
- mina fina kollegor
- kranvatten
- lösgodis
- min säng (gudomlig är den!)
- bra tryck i duschen och jag kan själv välja vilken temperatur jag vill ha
- ljusa sommarkvällar
- att packa upp garderoben och inse att jag har mer än två alternativ att ta på mig
- min hjärna behöver inte ständigt gå på högvarv för att förstå vad folk säger 
- sötvatten att bada i
- att laga mat och diska i mitt eget kök (den här uppskattningen kommer med största sannolikhet försvinna först så jag njuter så länge det varar)
- handdukar som torkar mig på riktigt (resehanddukar i all ära med tanke på den lilla plats de tar men de är värdelösa på att torka en kropp!)
- att bara ha en tidsskillnad att tänka på
- min balkong

Det har ju bara gått en vecka så jag kommer garanterat komma på fler saker men jag tycker det är en rätt bra lista.

Det är otaligt många jag har att tacka för att det här faktiskt har gått vägen, att jag kände mig (relativt) lugn fram till avfärd och att det löpt på så smidigt som det har gjort. Har många gånger förundrat tänkt vad svårt livet hade varit utan mitt nätverk, utan alla som stöttar mig och står bakom mig och hjälper mig att lösa saker trots att jag har kunnat själv sen innan jag kunde säga orden. Några har varit extra makalösa och förtjänar ett eget tack.

Där stod jag, nästan två månader innan avresa, med andan i halsen pga att hyresgästen behövde flytta in tidigare. Som tur är har jag en fantastisk vän som erbjöd mig att bo hos henne under tiden. Och det blev hur bra som helst! Tack Cicci för att jag fick våldgästa i flera veckor, det var en riktig avlastning och jag insåg redan dag 1 i din lägenhet att det var tur att jag körde packningen i etapper för att inse vad jag behövde och hinna fundera/köpa nytt/rensa. Med min sista-minuten-gen hade det annars kunnat gå käpprätt åt skogen!

Så har jag ju en bil också. En liten röd sak som jag inte riktigt vet hur jag skulle klara av att leva utan. Sist jag var iväg lovade mina föräldrar att min bil skulle köras under tiden jag var borta. Men vet ni? Den hamnade av någon konstig anledning längst in på garageuppfarten och stod därför still i nästan 7 månader. När jag kom hem var den helt död. Det hjälpte inte att ladda batteriet, det var bara att köra till verkstan. SÅ, därför försökte jag tänka ett steg till den här gången. Med hjälp av lösningsfokuserade kollegor kom jag fram till att en av dem faktiskt kunde låna bilen under tiden. Hon hade till och med förvaringsutrymme för däcken och har tagit fantastiskt bra hand om den under tiden, tack Maria!

För att det överhuvudtaget skulle kunna bli en resa behövde jag lösa situationen med jobbet. Med lätt fladdrig känsla av nervositet gick jag till min chef, min livscoach, min extramamma och började försöka beskriva vad jag ville göra. Och hon tog det bättre än jag någonsin hade kunnat ana! Det har varit en trygghet hela vägen att känna att det finns något att komma hem till, och himla bra till och från att ha något att längta tillbaka till, för jag tycker verkligen om mitt jobb och ville inte säga upp mig. Så tack Inga-Lill för att du förstod och stöttade hela vägen, jag är så glad att vara tillbaka bland mina fantastiska kollegor igen och ser fram emot en alldeles vardaglig höst!

Halvvägs igenom resan hade packningen blivit döpt till både Monstret (av mig) och Aset (courtesy of Maja) och jag kände att det fanns en hel del jag inte behövde släpa med mig hela vägen. Lägligt nog skulle Maja ta sig hela vägen hem från andra sidan jorden och lovade att plocka med sig grejerna till Sverige. Tack Maja! Nu hör till saken att jag och Maja inte riktigt bor grannar så för att lösa situationen så smidigt som möjligt kom min fantastiska bonusfamilj i Enköping till räddning. Tack Marcus för att du tog dig tid att åka till Arlanda och hämta mina extrakilon och tack Lasse för roddandet med info, ni är bäst!

Vet att jag kanske inte gör henne rättvisa alltid, men min mamma är helt makalös och står bakom mig för varje steg och varje knasig idé. Det var många som frågade under månaderna innan avresa vad mina föräldrar tyckte och tänkte om allt det här. Mitt svar? De är vana. Och stöttar till tusen! Mamma har tagit hand om post, haft en extranyckel till lägenheten om något skulle hända och åkte även tvärs över landet för att hämta mig till julfirandet så jag skulle slippa åka tåg. Hon lämnade av mig på Arlanda och hämtade på Kastrup. Mamma är min allra största supporter och förtjänar miljoner tack för allt hon gör. Jag hoppas att du vet hur mycket jag uppskattar det mamma, jag älskar dig ❤

You can choose to put yourself in the way of beauty

Publicerad 2018-06-26 01:54:48 i Allmänt, Bali, Bolivia, Bucketlist, Ecuador, Kuba, Nepal, Nya Zeeland, Peru, Resa, San Francisco, Spanska, Tanzania, Trekking, Volontär, insamling,

 

6 månader - 6 kontinenter - ca 72 000 kilometer

Tänk att för ett år sen firade jag midsommar utanför Skövde, sen dess har jag varit på ön, trettioårsfest i Enköping #fortfarande29, bakat kanelbullar, sjungit Eloise på scenen på Plateaux, varit på bröllop, mer trettioårsfirande i Vegas, dansat - dansat - dansat, zombiefest i Skövde, packat ihop en lägenhet och sen en till. Startat upp projekt på jobbet och lämnat över till vikarie med lite ångest i magtrakten, bråkat med ambassader och kramats hejdå. Jag har badat i kroppstempererat hav, firat nyår barfota, klättrat i berg och på vulkaner, frusit mer än jag någonsin gjort tidigare i hela mitt liv, dykt djupt under ytan, varit tyst i 10 dygn, kört spårvagn och utmanat kroppen på hög höjd. Det har varit cykelturer, utslagna tänder (inte mina), lektioner, massor med ny mat, nya platser och nya vänner.

Jag har gått 1 659 289 steg enligt hälsoappen i mobilen (vilket innebär 9374 steg per dag i snitt)och den har jag ju inte haft med mig jämt så det betyder att det är ett gäng steg som inte är registrerade och utöver det skulle jag vilja gissa att åtminstone hälften av stegen är gångna i flipflops till mina fötters fruktansvärda besvikelse. De mår förvånansvärt bra men det beror på "vilodagarna" från flipflops i kängor med ullstrumpor som är en bättre medicin än NÅGOT annat jag någonsin har provat mot torra, spruckna hälar och fotsulor!

Jag har sovit i 67 olika sängar, tagit 6 nattflyg, 4 nattbussar och spenderat 2 nätter i tält.
Jag har 22 nya stämplar i passet ❤

Under dessa 6 månader har jag spenderat:
2 arbetsveckor på flygplan (81 timmar och 30 minuter)
3,5 arbetsveckor på buss (140 timmar och 40 minuter)
4 arbetsveckor i bil (165 timmar och 45 minuter)
16 timmar och 40 minuter på moped
15 timmar och 30 minuter på båt
8 timmar på cykel
4 timmar och 15 minuter på tåg
3 timmar och 30 minuter på spårvagn
3 timmar på hästrygg
1 timme och 10 minuter på linbana

Totalt 440 timmar på/i diverse färdmedel vilket innebär totalt 11 arbetsveckor och det gjorde faktiskt lite ont att räkna ut…

Inräknat precis allt jag har tagit mig för, alla flyg, försäkringar, vaccin, boenden, mat och samtliga aktiviteter har jag i snitt spenderat ca 850 kr per dag. Vissa dagar har varit billigare och andra betydligt dyrare.

Utöver det har jag tappat räkningen på hur många gånger jag har packat väskan 😂

Jag har skrattat, gråtit, funderat, längtat och varit trött, glad och less men mest av allt lycklig. Just nu känns det här året svårt att greppa, det kommer nog ta ett tag att landa och faktiskt förstå men fasen vad jag ser fram emot att ge kommande år allt jag har. Jag är redo, bring it on!

 Don't be sad because it's over, smile because it happened.

Havana oh nana

Publicerad 2018-06-20 23:24:38 i Allmänt, Kuba, Resa,

Havana är fint, nedgånget men vackert på sitt eget sätt. Vissa gathörn luktar apa och i andra står musiker och spelar de där klassiska låtarna man tänker sig att de ska spela. Mojiton är god, maten är inte direkt en kulinarisk upplevelse men jag har inte gått hungrig.

 
 
Bilarna, charmiga som tusan och får en nästan att tro att en transporterats lite väl långt tillbaka i tiden. Mindre charmigt? Ganska studsiga säten och total avsaknad av säkerhetsbälten. Kände mig aldrig osäker i stan men kvart över 5 imorse på väg till flygplatsen i vad jag gissar ca 100 km i timmen (gissar pga samtliga mätare var oläsbara) var det lite oroligt i magen. Det KAN ha varit för lite sömn och en annalkande hunger, men jag tror det var säkerhetsbältena jag.
 
Kuba överlag är nog den mest avlägsna plats jag har spenderat tid på under den här resan för att vara lite lagom krass. På något sätt känns Kuba mer som hur resandet fungerade sist jag var ute på långresa. Vart än jag har varit i övrigt har jag kunnat få tag i internet antingen via telefonkort eller wifi på varannan restaurang/bar/café/stadskärna. Det existerar inte på Kuba. Här får man köpa ett kort med en kod och en skrapkod som man kan logga in med i speciella zoner, det kan vara en park eller en del av stranden, där det finns möjlighet till wifi. För att köpa kortet måste man registrera sitt pass eller valfritt ID-kort och det är ofta kö till ställena som säljer. Väl i parken eller på stranden är man inte direkt ensam om sitt nät och det är självklart ganska långsamt och inte särskilt bra överlag eftersom det är så överhettat av alla som använder det. Jag behövde stå stilla ganska länge i samma position för att överhuvudtaget få iväg ett meddelande och som jag skrev till mamma hade det kanske, men bara kanske, fungerat bättre om jag stod på tå med en foliehatt på huvudet. Vi fick alltså resa bakåt i tiden något - exempel, när jag planerade något med de jag bodde med var det viktigt att säga en plats och en tid och faktiskt dyka upp där och då eftersom ingen av oss hade möjlighet till nät och kunde inte kommunicera via våra telefoner. Jag nyttjade akademisk kvart en gång med det skyller jag på att lokalbussen inte stannade där det fanns en busshållplats på min karta utan körde lååååångt förbi vilket gav mig en ca 25 minuter längre promenad än jag hade räknat med. Det finns fortfarande riktiga telefonkiosker här  som används frekvent av lokalbefolkningen. Jag har inte heller under hela tiden här hittat en normal butik som säljer saker som normala butiker säljer. Jag har däremot hittat en butik som säljer både möbler, badkläder, vin och krossade tomater på burk stora nog att användas i en vecka på restaurang, och butiker enbart för dryck. Utöver det säljs det rom på bensinmackar som är öppna dygnet runt och du kan självklart få tag i en cigarr närhelst du blir sugen. Det är också en intressant blandning av turister, alltifrån oss som bodde i ett kyffe en bra bit från centrum och försökte spara varje krona vi kunde på både mat, drinkar och transport till de som klev av de enorma kryssningsfartygen och blev bussade runt på ön för att se diverse sevärdheter och spenderade alla möjliga pengar på allt de kunde hitta längs vägen.

Intressanta människor i Havana:

  • En riktig crazy cat lady med extra rött läppstift och en katt i en barnvagn med halsband och en liten mössa. Vågade inte fråga om att få ta en bild för jag blev faktiskt lite rädd för henne.
  • En kille med en boaorm över axlarna som gick på gatan precis som alla andra som om det vore fullt normalt. Mamma hade skrikit högt.
  • En snubbe med långt skägg och en enorm cigarr utanför Hemingways bar som mest verkade tycka att det var kul att umgås med turister. Följande bild som inte kostade en krona får vara bevis nog:
 

Sista dagarna på Kuba spenderades på stranden i Varadero.

Jag hittade en AirBnB med skäligt pris ca 300 meter från vattnet och stranden var fin, vattnet lagom svalkande och solen brände. Det känns som att jag avslutade lite som jag började. Lugn och ro med sol, sand och hav utan några egentliga måsten. Jag har rensat ryggan, läst ut mina böcker och sett ett par filmer, t o m sett några VM-matcher under mina siestatimmar. Jag håller tummarna för att kroppen räknar den sista veckan här som semester och att jag kan känna mig pigg och full av energi (bortsett från den ofrånkomliga jetlagen) när jag landar in hemma. 9 timmar kvar!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela