bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

Nordligaste nordön

Publicerad 2018-04-17 12:56:03 i Allmänt, Bucketlist, Nya Zeeland, Resa,

Har inte riktigt vetat vad jag ville göra med mina sista dagar mer än att jag ville hinna andas lite och få ett eget avslut innan jag kastar mig iväg på nästa äventyr så jag har pendlat mellan flera olika alternativ. Bestämde mig till slut kvällen innan Maja åkte och för att inte få storstadsångest lämnade jag Auckland samma kväll som jag lämnade henne på flygplatsen och åkte norrut. Det kändes märkligt tomt i bilen utan henne men jag drog igång musik och sjöng för full hals stora delar av vägen. Enligt min GPS skulle det ta ca 2,5 timme att köra till Bay of Islands och Paihia. Det tog 4 timmar och 20 minuter.. och jag hann precis till mitt hostel innan receptionen stängde för kvällen. Är verkligen ett fan av gps-appen annars, den är makalös och innehåller i princip allt jag har behövt någonsin hittills, men när det gäller vägarna på Nya Zeeland fungerar den lite som klockan på tvättmaskinen de där sista 3 minuterna innan den är klar. Hann tänka mer än en gång på vägen upp att jag säkert kunde bädda i baksätet på bilen på något bekvämt sätt så att jag ändå hade lyckats sova men som tur var så slapp jag och fick till och med en nedre säng vilket annars aldrig händer när man kommer sent.

Från Paihia går det färjor över sundet till Russell som är Nya Zeelands första huvudstad. Här ligger Nya Zeelands äldsta kyrka och Nya Zeelands äldsta hotell. Jag tog en halv återhämtningsdag här, satt på stranden och läste, gungade och åt glass till lunch (jag åt en banan också, lova att inte bli arg Maja) innan jag åkte tillbaka till fastland för att köra ännu längre norrut. 


New Zealand, where pinetrees defy gravity.

Målet var Cape Reinga, Nya Zeelands nordligaste spets. Men det tar som sagt längre tid än man tror att köra så jag stannade en natt på vägen, fick mat när jag kom fram och frukost på morgonen och kände mig väldigt nöjd med det stoppet! Hade en tanke kring att försöka åka tidigt för att hinna fram innan alla andra och fånga det där härliga morgonljuset men insåg när jag kollade vädret att det skulle ösregna på morgonen så jag tog sovmorgon och anlände ungefär samtidigt som en busslast andra. 

Cape Reinga är en helig plats för Maorifolket. Det sägs att själarna hos de som gått bort reser upp längs kusterna för att äntra dödsriket genom rötterna till det träd som växer i klippan längst ut och därför är en del av spetsen inte tillåten att gå ut på. Trots busslasterna med människor var det inga problem att hitta platser dit ingen annan gick, eftersom de flesta rusade ner till fyren och sen gick upp till sin bil/buss igen. Jag vandrade ner och utforskade bukten på ena sidan och gick sen upp på toppen av kullen ovanför fyren för att se starten på 90-mile beach som börjar strax nedanför spetsen på västra sidan.

 




 
Uppe på kullen hittade jag tre personer i full färd att påbörja en ceremoni och jag satte mig i gräset en bit bakom dem för att inte störa. Iklädda vanliga kläder men fullt fokuserade på att hedra sin tro. Det kändes otroligt fint att få ta del av och jag var väldigt glad för min sovmorgon.


Molnet uppe till vänster påminde mig om farmorn i Moana. Såg det inte förrän jag tittade på bilderna i efterhand.



På vägen tillbaka stannade jag och åt min lunch (pastasallad, ordningen återställd) vid en stor hage med ett gäng får som sällskap. Kändes som ett bra avslut och jag tog en natt till i Paihia innan jag körde mig själv och bilen tillbaka till Auckland för att spendera de sista nätterna här. I Auckland har jag sovit, tittat på serier, ätit choklad och försökt undvika att befinna mig i utanförvärlden helt och hållet. Ibland behöver även jag en paus och möjlighet att inte göra ett skvatt (och så behövde jag ju komma ikapp med bloggandet) och nu känner jag mig laddad för nya äventyr igen!

Även om jag sover i ett 11-bäddsrum har utanförvärldenvarandet gått väldigt bra. Älskar sängarna här, de kan mycket väl hamna på min topp tre av bästa sängar på hela resan (sängarna på AirBnB räknas inte, det är fusk).

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela