bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

Nya Zeeland i siffror

Publicerad 2018-04-17 17:32:00 i Allmänt, Bucketlist, Nya Zeeland, Resa,

2 nätter hos Lucy varav en i en skålformad bäddsoffa och en på en luftmadrass
4 bilar hyrda
5 nya sorters choklad provade
6 grader kallt som lägst (kl 5 på morgonen på väg mot Tongariro)
7 nätter på AirBnB
8 pajer (dvs 4 var) uppätna
10 ggr per dag (minst) har vi saknat ord när vacker, svindlande, magisk, förkrossande och fantastisk inte räckt till
15 nätter på hostel av varierad kvalité
17,5 mil registrerade i min stegräknarapp
18 körlåtar intensivt övade på
22 grötfrukostar och en grötmiddag (kommer ta ett tag innan jag blir sugen på havregrynsgröt igen)
4 874 kilometer körda på vänster sida (kan dra ett stort streck över den punkten på listan nu)
antal får vi sett (det är omöjligt att räkna, de är överallt)

 Några av de fina fluffiga fåren som springer runt på de mjuka bulliga kullarna.

Lärdomar från Nya Zeeland;

  • Ta god tid på dig för att ta dig från punkt A till punkt B.
  • Det är inte så svårt att köra på vänster sida som man kan tro.
  • Resan är målet, det kan finnas ett äventyr runt nästa krök, våga svänga av.
  • Vingårdar är ett bra koncept.
  • Ta hand om naturen, den kommer finnas här bra mycket längre än du.

Tips till Nya Zeeland (om det är någon som lyssnar)

  • Det behövs någon form av landstäckande workshop i hur omkörningsfilen ska användas.
  • Om ni ska envisas med att ha 100 km/tim som hastighetsgräns på en väg med mötande trafik, installera räcken.
  • Blandare till kranen både i kök och badrum är en fyndig uppfinning som används flitigt världen över.
  • I övrigt, you're great, keep up the good work!

Ca 4 veckor på Nya Zeeland och schablonbudgeten har spruckit varje dag. Det är tur att jag var medveten om det från början och låg på plus från mina tidigare 3 månader. Tänker inte låta det gå 10 år till nästa gång men eftersom det känns som att jag vill återvända till vartenda land jag besöker under den här resan får jag ta och dela upp det och kanske ta ett land per år framöver. Skönt att vi har möjlighet till semesterväxling på jobbet numera!

För dig som tänker, jag skulle vilja åka MEN det är så långt, MEN det är så dyrt, MEN är det verkligen värt det? DET ÄR VÄRT DET! Kan inte prata mig nog varm om det här landet, om människorna, om naturen, om upplevelserna. Om det någonsin blir fler koordinater på min tatuering hade jag inte blivit förvånad om de leder hit.

E noho rā, ka hoki ahau! (rätt på māori men blir såklart en lite rolig översättning via google translate, roa er gärna med det ni som har lust)

 

Nordligaste nordön

Publicerad 2018-04-17 12:56:03 i Allmänt, Bucketlist, Nya Zeeland, Resa,

Har inte riktigt vetat vad jag ville göra med mina sista dagar mer än att jag ville hinna andas lite och få ett eget avslut innan jag kastar mig iväg på nästa äventyr så jag har pendlat mellan flera olika alternativ. Bestämde mig till slut kvällen innan Maja åkte och för att inte få storstadsångest lämnade jag Auckland samma kväll som jag lämnade henne på flygplatsen och åkte norrut. Det kändes märkligt tomt i bilen utan henne men jag drog igång musik och sjöng för full hals stora delar av vägen. Enligt min GPS skulle det ta ca 2,5 timme att köra till Bay of Islands och Paihia. Det tog 4 timmar och 20 minuter.. och jag hann precis till mitt hostel innan receptionen stängde för kvällen. Är verkligen ett fan av gps-appen annars, den är makalös och innehåller i princip allt jag har behövt någonsin hittills, men när det gäller vägarna på Nya Zeeland fungerar den lite som klockan på tvättmaskinen de där sista 3 minuterna innan den är klar. Hann tänka mer än en gång på vägen upp att jag säkert kunde bädda i baksätet på bilen på något bekvämt sätt så att jag ändå hade lyckats sova men som tur var så slapp jag och fick till och med en nedre säng vilket annars aldrig händer när man kommer sent.

Från Paihia går det färjor över sundet till Russell som är Nya Zeelands första huvudstad. Här ligger Nya Zeelands äldsta kyrka och Nya Zeelands äldsta hotell. Jag tog en halv återhämtningsdag här, satt på stranden och läste, gungade och åt glass till lunch (jag åt en banan också, lova att inte bli arg Maja) innan jag åkte tillbaka till fastland för att köra ännu längre norrut. 


New Zealand, where pinetrees defy gravity.

Målet var Cape Reinga, Nya Zeelands nordligaste spets. Men det tar som sagt längre tid än man tror att köra så jag stannade en natt på vägen, fick mat när jag kom fram och frukost på morgonen och kände mig väldigt nöjd med det stoppet! Hade en tanke kring att försöka åka tidigt för att hinna fram innan alla andra och fånga det där härliga morgonljuset men insåg när jag kollade vädret att det skulle ösregna på morgonen så jag tog sovmorgon och anlände ungefär samtidigt som en busslast andra. 

Cape Reinga är en helig plats för Maorifolket. Det sägs att själarna hos de som gått bort reser upp längs kusterna för att äntra dödsriket genom rötterna till det träd som växer i klippan längst ut och därför är en del av spetsen inte tillåten att gå ut på. Trots busslasterna med människor var det inga problem att hitta platser dit ingen annan gick, eftersom de flesta rusade ner till fyren och sen gick upp till sin bil/buss igen. Jag vandrade ner och utforskade bukten på ena sidan och gick sen upp på toppen av kullen ovanför fyren för att se starten på 90-mile beach som börjar strax nedanför spetsen på västra sidan.

 




 
Uppe på kullen hittade jag tre personer i full färd att påbörja en ceremoni och jag satte mig i gräset en bit bakom dem för att inte störa. Iklädda vanliga kläder men fullt fokuserade på att hedra sin tro. Det kändes otroligt fint att få ta del av och jag var väldigt glad för min sovmorgon.


Molnet uppe till vänster påminde mig om farmorn i Moana. Såg det inte förrän jag tittade på bilderna i efterhand.



På vägen tillbaka stannade jag och åt min lunch (pastasallad, ordningen återställd) vid en stor hage med ett gäng får som sällskap. Kändes som ett bra avslut och jag tog en natt till i Paihia innan jag körde mig själv och bilen tillbaka till Auckland för att spendera de sista nätterna här. I Auckland har jag sovit, tittat på serier, ätit choklad och försökt undvika att befinna mig i utanförvärlden helt och hållet. Ibland behöver även jag en paus och möjlighet att inte göra ett skvatt (och så behövde jag ju komma ikapp med bloggandet) och nu känner jag mig laddad för nya äventyr igen!

Även om jag sover i ett 11-bäddsrum har utanförvärldenvarandet gått väldigt bra. Älskar sängarna här, de kan mycket väl hamna på min topp tre av bästa sängar på hela resan (sängarna på AirBnB räknas inte, det är fusk).

4Ocean - miljötänk och samvetskval

Publicerad 2018-04-17 11:09:27 i Allmänt, Nya Zeeland, Resa,

Alright. Det här är ett återkommande ämne vart jag än hamnar, vi pratade om det i Tanzania, vi pratade om det i Nepal men det var först på Bali som det gjorde ont i magen. Det var många som pratade om att vissa stränder blivit mycket smutsigare än de har varit tidigare och personer var tydliga med att de aktivt valde att inte åka till stränder där de hade trivts förut pga att skräpet nu börjar ta över. Plasten i havet var också ett återkommande ämne under dykkursen och det är faktiskt vidrigt hur vi beter oss mot den här planeten!
 
Hemma har vi börjat ta betalt för plastkassar som vi tidigare fick gratis och det verkar ha gjort att människor tänker till och inte förbrukar på samma sätt som tidigare vilket är positivt. Vi är också väldigt duktiga på återvinning något som väldigt många länder i världen inte har en aning om men jag har sett att tanken finns här. Både på Bali och på Nya Zeeland jobbar man hårt för att minska plastavfallet och göra människor medvetna om hur det påverkar naturen och djuren.
 
Vet inte om det var storebror som såg att jag hade börjat fundera mer än vanligt (googlade inget vad jag vet) men jag fick i alla fall upp en annons för 4Ocean i mitt instagramflöde för nån vecka sedan. 4Ocean är en organisation som jobbar för att rensa stränderna från skräp som aldrig ska hamna i havet och för att rensa havet på befintligt skräp som redan har hamnat där. De har rensat strax under 500 000 pounds (ca 227 000 kg) från stränder och hav sedan 2017 vilket är en absurd mängd men det finns otroligt mycket kvar.

Den 22 april är det Earth Day, vet inte om det är en grej hemma men det skyltas lite överallt här och är enligt hemsidan världens största miljörörelse där människor uppmanas att hjälpa till att rensa skräp i parker, på stränder och i andra allmänna utrymmen för att minska avfallet som tar sig till havet. Jag kommer tyvärr att spendera största delen av 22 april på ett flygplan/på en flygplats och bidrar med andra ord inte alls till miljön.. Men jag hoppas inspirera någon annan att hjälpa till, om än bara med ett halvt kg skräp rensat. 4Ocean jobbar liknande Fuck cancer med armbandsförsäljning och de har ett särskilt Earth Day-armband de säljer nu för att sponsra att mer skräp kan rensas från land och hav. Armbandet skapas att återvunnet material och 4Ocean rensar ett halv kg skräp per armband sålt. De skickar armband till hela världen och min fraktkostnad blev bara 50 kr (det kan eventuellt vara ett paket på väg Linda) så jag kände att det åtminstone var någonting jag kan göra.
 
Har även besökt zeromission.se som är ett Stockholmsbaserat klimatprojekt som hjälper företag och organisationer att räkna på sin klimatpåverkan för att kunna göra bättre val och värna om vår planet. Via deras hemsida kunde jag räkna på kostnaden för min klimatpåverkan för samtliga flyg jag har tagit/kommer att ta under det här halvåret (VET ju att det inte är bra att flyga) och via dem kan jag också skänka min klimatkompensation till olika projekt de jobbar med för en mer hållbar klimatutveckling världen över.
 
På en tavla i köket i volontärhuset i Bumilayinga stod "ingen kan göra allt men alla kan göra något" och det kan vi väl åtminstone försöka? För vår egen och våra barns skull? För planetens skull?

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela