Flygplatser
Flygplatser fascinerar mig. Plan som lyfter. Det där nervösa uttrycket i någons ansikte där jag låtsas att de tror att de har glömt passet hemma. Kanske handlar det lite om rädsla egentligen, inte alla tycker att det är bekvämt att färdas flera tusen meter upp i luften utan kontroll på vad som händer. Jag tycker det är fantastiskt! Alltså inte det där när kroppen går sönder av att ha suttit still alldeles för länge och benen är så svullna att det känns som att man går på stolpar. Inte det där när flygen är försenade och man vandrar runt planlöst på en folktom flygplats utan öppna restauranger eller butiker för att fördriva tiden fullt medveten om att man kommer fram mitt i natten, aptrött, och inte ens har boende bokat. Jag älskar förväntan. Äventyret och de nya platserna. Jag älskar att titta på folk och försöka komma underfund med deras historia! Vart de har varit och vart de är på väg. Ibland får jag veta och ibland inte.
Flygplatser är början och slut. Hej och hejdån. Glädje och sorg. Flygplatser handlar om möten. Möten med nya människor, nya platser. Att lämna en plats och befinna sig hundratals mil bort några timmar senare. Att lämna det välkända och bekväma för något främmande och nytt. Det handlar om förändring. När jag har varit borta är jag aldrig samma person när jag kommer hem. Jag blir starkare, tror mer på mig själv och vet vad jag går för. Jag utvecklas och förstår mer av världen och människorna omkring mig. Jag blir en förstärkt version av mig själv, en Sara 2.0.
”Of all the books in the world, the best stories are found between the pages of a passport”
