Safari del 2
Vi ville upp tidigt, innan soluppgången, eftersom djuren egentligen är som mest aktiva när det är mörkt. Så vi for iväg strax efter kl 6.
Himla smidigt med solen här faktiskt, den är uppe i 12 timmar. Går upp kl 7 och går ner kl 19. Varje dag. Året runt. Det förvirrar en del också eftersom landsbygdsborna har ett eget sätt att räkna klockan utefter solen. Få se om ni hänger med nu, när solen går upp är klockan 1 eftersom det är första timmen med sol. Sen räknar vi 12 timmar framåt och sen är klockan 1 igen första timmen när det är mörkt. Så säger man att barnen ska åka till skolan med bussen som (vår tid) går 6.30 så säger de att bussen går kl 12. De räknar inte halvtimmar eller kvartar eller någonting utan endast hela timmar. Något förvirrande när man ska försöka bestämma tid med någon.
Anyway, dag 2:
Habacock (vår guide) förklarade att flodhästarna oftast håller sig i vattnet på dagarna och kommer upp morgon och kväll för då är det svalare. Vi såg hur många som helst på land så jag fick lite flashbacks till flodturen i Gambia 2001 "Osprey, osprey, very rare!"
Zebror är egentligen sjukt märkliga alltså, som små hästar man inte kan rida på enligt Per. Men fina är de.
Vi såg mängder med giraffer, också märkliga djur. När de springer ser det ut som att man spolar videon i slowmotion. Också otroligt fina!
Habacock var nog mest fascinerad över buffelhjorden. De är tydligen svåra att hitta under regnsäsongen eftersom de inte brukar umgås så många samtidigt då. Började räkna men gav upp vid 36 när typ hälften reste sig och jag kände lite den där skräcken jag fortfarande får när jag ser Lejonkungen.. Men dessa vart inte jagade av några hyenor så Mufasa var safe just där och då.
Fler randiga.
Och fler fläckiga.
På stenen står det "Aeroplane tax way only no entry to vehicles". På väg ut ur parken såg vi ett plan gå ner för landning med förnödenheter till de anställda som bor mitt i parken och har elefanter, zebror och giraffer som sällskap varje morgon. Lejonen hängde inte så långt härifrån heller så man får ha lite is i magen om man ska jobba härinne.
Det här var så fint, totalt 8 st elefanter varav 2 små som gick på rad och höll varandra i svansen med snabeln <3
Landskapet är magiskt, kan tänka mig att det ser otroligt annorlunda ut under torrsäsongen när allt det gröna inte är grönt men eftersom det var lågsäsong i parken såg vi knappt 3 andra bilar under vårt dygn i parken vilket gjorde att det kändes som att vi i princip var själva bland djuren.
Safari blev lite väl spännande för vissa i sällskapet :P
Svea (ja det var överväldigande respons på Svea) var såklart också med på turen.
Per var eld och lågor över äventyrsbilen vi åkte med. Han ska köpa en likadan och köra runt med på Kalmars gator.
Vi såg en hel del apor som sprang och kastade sig framför bilen med jämna mellanrum. De hängde i närheten av elefanterna mest så såg man apor kunde man hålla utkik efter de stora grå också.
När man minst anar det blir motivet sådär som på film. Dimhöljda berg i bakgrunden, elefanten som lugnt spatserade in mot trädet. Dags att åka tillbaka till Bumilayinga och barnen!
När vi hade ca 3 km kvar gick bilen sönder. Den klarade ett dygn på svåra safarivägar och klättrade ur gropar och körde genom midjedjupt vatten men på asfaltsväg strax utanför Iringa pajade vänster framdäck och vi var fast.
Vi samlade snabbt en skara fascinerade barn som körde dans-och-sträck-ut-tungan-lek med mig och Ellen en stund från andra sidan vägen tills det kom en vuxen och tyckte att de hade tramsat för länge så de gick.
Vi blev hämtade av en annan bil efter en dryg halvtimme och hann med lunch i Iringa och lite shopping innan vi åkte tillbaka hemåt. Vi stannade till vid macken i Mafinga och bytte bil och passade på att handla lite snacks och mer vatten. Vattnet från brunnen går att koka och dricka så det har vi använt till te men till vanligt dricksvatten har vi slagit på stort och handlat dunkar (12 liter för 22 kr). Regnet vräkte ner och åskan dånade när vi kom in i Mafinga och det såg ut som att shopen var stängd men dörren var öppen så jag gick försiktigt in. De hade strömavbrott så jag fick snällt sätta på mig pannlampan och handla i mörker. Det gick det också och som tur är använder man mest kontanter i det här landet så det var inga konstigheter att betala.
När vi kom tillbaka till barnhemmet blev det kramfest och kall spagetti vilket var oväntat gott. Helt slut stupade vi i säng och var lite extra glada att vi hade sovmorgon och inte skulle upp till skolan dagen efter.
