Arequipa - den vita staden
Arequipa. Enligt rekommendation spenderades även här två nätter och det är definitivt en vacker stad, omgiven av fyra vulkaner och landskapet är minst sagt magiskt.
Staden kallas den vita staden av två anledningar. Dels pga att många byggnader är konstruerade av vita lavastenar och dels pga att det är den stad i Peru som har flest europeiska (vita) invånare. Det är fint att bara vandra omkring på gator och torg och titta på människor men vi passade på att göra lite mer när vi ändå var här. Vi besökte ett kloster som de har öppnat för allmänheten pga att de saknade resurser för att låta verksamheten pågå. Vi fick inte träffa några nunnor men det ska bo 21 st på klostret fortfarande, numer är problemet inte pengar utan att flickor inte vill sälja sina liv till klosterverksamheten och vara isolerade från omvärlden för resten av sina liv. Förr var traditionen att den andra dottern i familjen skulle tillhöra klostret och uppfostrades enligt kristen tradition. Rätt nöjd att det inte är förr och att jag ändå hade undsluppit pga första dottern ✌
Utsikt från insidan av klostret. Jag hoppas att befintliga nunnor får vistas häruppe också.
Tvättstugan.
Det var väldigt lugn och fridfull stämning i klostret men det fick mig ändå att fundera än en gång på kristendomen och hur märklig religionen är egentligen (hade verkligen velat ha en diskussion med farmor om det här men det är inte längre möjligt, tänk vad man inte inser att man hade velat fråga innan det är försent).
Vi passade på att ta en drink på en av takbarerna med utsikt över vulkanerna och det var riktigt mysigt!
På väg tillbaka träffade vi en kvinna som satt på en trottoarkant och åt glass med världens sötaste lilla varelse i knät. Självklart kostade det pengar men jag var tvungen att bära, klappa och älska en liten stund. Vi lyckades missa stadsturen pga fototillfället men det gjorde inget. Vi såg till att gå på restaurang och testa alpacka istället. Riktigt gott men det kändes allt lite märkligt efter dagens möte.
Fantastiska reskamrater!
Arequipa bjöd även på Inkamuseum. Det visades en film som var väldigt intressant kring hur livet fungerade för Inkafolket i området innan vi fick gå in och titta på diverse saker som hittats och som varit offergåvor till vulkanen. I sista rummet stod en stor glaslåda innehållande en nedfrusen Inkaflicka som offrats till vulkanen som tolvåring. Anledningen till att man offrat barn var pga att folket som levde i regionen innan Inkas hade blivit förbannade och slutat offra till vulkanen efter något av alla vulkanutbrott som ödelagt deras bosättningar. De var t o m så arga att de raderade vulkanens namn från historien. För att behaga gudarna (dvs vulkanerna) offrades åtminstone 6 st barn som hittats under utgrävningar som kunnat genomföras allt eftersom glaciärerna på vulkanernas toppar har börjat smälta. Det var obehagligt och kändes inte bra i magen alls, faktiskt värre än kremeringarna i Nepal. Hade hellre sett att de hade berättat hennes historia men låtit henne vila i fred där hon blev mördad. Enligt berättarrösten på filmen var hon stolt över att bli offrad men vadfan vet dem? Dödsorsaken var en krossad skalle så det känns inte som den mest trevliga död man kan få. Övriga saker på muséet var intressanta. Det är fortfarande vansinnigt för mig att de endast hade sandaler gjorda av blast eller djurhud när de vandrade flera tusen meter upp på glaciärtäckta vulkaner. Deras stackars fötter!
Solnedgång över Arequipa på väg hem från muséet.
