Life begins at the end of your comfort zone
Håller väl inte riktigt med men de senaste dagarna har onekligen bjudit på mer än en resa utanför min.
När Maja anlände förra söndagen hade vi bestämt att vi skulle se till att hon fick landa lite innan vi begav oss iväg på äventyr så vi startade med yoga på morgonen, brunch, skotertur till ett vattentempel och sen risterrasser innan vi kastade oss iväg på ytterligare ett yogapass och avslutade med en god middag tillsammans med min Bali/Nepal-crew som på outgrundligt sätt alla hade lyckats samlas på samma hostel. Låter väl som en hyggligt lugn dag va? Haha! Som tur var kändes det inte stressigt och jobbigt utan vi tog det i vår egen takt och hade en riktigt mysig dag trots att vi blev dränkta på vägen hem i världens regnskur.
Vid vattentemplet kunde man rena sig från sina synder. Varje fontän renade en specifik synd (synd om de som hade andra synder än de tolv som fanns tycker jag) och sista "kranen" var som ett mindre vattenfall där man, enligt en guide jag tjuvlyssnade på, fick mer visdom. Vi kände oss rena och visa nog så vi gick inte ner i vattnet.
Vid vattentemplet kunde man rena sig från sina synder. Varje fontän renade en specifik synd (synd om de som hade andra synder än de tolv som fanns tycker jag) och sista "kranen" var som ett mindre vattenfall där man, enligt en guide jag tjuvlyssnade på, fick mer visdom. Vi kände oss rena och visa nog så vi gick inte ner i vattnet.
Risterrasser och fält finns överallt och är otroligt vackra. De är lite extra spektakulära här vid Tegalalang så vi stannade en stund och kikade. Det fanns en stor gunga (som syns i nedre vänster hörn) där många koreaner tyckte att det var underhållande att sitta och tjuta wiiieee varje gång det gungades. Inte bara personen som gungade tjöt utan hela gruppen tillsammans.
När himlen öppnade sig och dagens regnskur var ett faktum bestämde vi oss för att ta lunch under tak och var extra tacksamma att vi inte hade begett oss ut på promenad bland risfälten.
Majas andra dag inleddes något lugnare med frukost innan vi blev upphämtade av vår shuttle som tog oss till färjeläget i Padangbai och avresan mot Gili Trawangan. Vi valde den senare båten för att hinna sova ut och slippa stressa och var framme på Gili T strax efter kl 15 på eftermiddagen. Checkade in och kollade att allt var klart inför starten av dykkursen på onsdagen och sen tog vi en promenad för att hitta middag. På vägen tillbaka lyckades vi passera vårt hotell och gå nästan 200 meter förbi hamnen innan vi insåg att vi hade gått för långt (alldeles för långt!) och fick vända.
Det var en väldigt mysig middag på stranden och vi var bara tvungna att ta en bild på den enorma skillnaden på våra ölflaskor. Som medveten budgetresenär är min självklart den stora eftersom den gav mer för pengarna ;)
Dykningen då? Det var betydligt mer intensivt än jag någonsin hade kunnat tro men också otroligt roligt!
Kursen inleddes med 1,5 timmes film som gick igenom viktiga saker vi var tvungna att tänka på och lite kring hur vi skulle behöva reagera vid krissituationer. Mycket kändes som sunt förnuft men det var ändå vettigt att höra tycker jag. Kan dock tycka att det blev lite mycket merförsäljning av andra kurser innan vi ens hade satt en fot i vattnet. Ganska bekvämt ställe att se film på dock.
Vi fortsatte med att prova utrustningen i poolen och vi en ordentlig genomgång kring hur vi skulle tänka med andning och agerande under vattnet. Första regeln vid dykning, håll aldrig andan! Andas in och ut med jämna andetag kontinuerligt. Varför? Pga att luften som vi andas vi ytan komprimeras när man kommer ner bara några meter och expanderar när man simmar upp mot ytan igen. Med andra ord, tar jag ett alltför stort andetag på botten och håller andan hela vägen upp finns det stor risk att mina lungor tar skada.
Inte vi i poolen men samma procedur. Testa hur utrustningen känns och prova att fungera under vatten.
Vi lekte lite mellan varven och testade mitt vattentäta skal till mobilen. Halvdålig sikt i poolen.
Överraskning nummer ett, vi fick hoppa i havet och prova ett riktigt dyk direkt på eftermiddagen. Spänd och lite nervös (men mest exhalterad) satt jag alltså där på båtkanten och försökte lyssna på vad alla runt omkring sa och fokusera på att hålla alla slangar och spännen rätt samt få på fenorna och masken så de inte trillade av eller att vatten läckte in. Vi fick göra en såndär baklängesrull av båten precis som man ser på film och jag var såld innan jag ens hade kommit ner i vattnet.
Andra regeln vid dykning, dyk aldrig ensam. Bästa buddyn right here!
Kursen pågick i tre dagar, teori och praktik varvades och vi var helt slut på kvällarna. Vi testade en del grejer i poolen först och fick sen göra det igen i havet. Bland annat var vi tvungna att släppa regulatorn (som vi andades i) och återhämta den. Vi var även tvungna att fylla cyklopen med vatten och ta av den helt för att sätta på den igen om det t. ex. skulle bli ett problem under vattnet som gjorde att vi var tvungna att byta. Det var inte trevligt men vi gjorde det. Maja hade lite problem med masken och vi pratade en del om det under dagarna. Vid hennes sista försök var jag så spänd att jag nästan höll andan (men bara nästan, jag fick ju inte, regel nr 1) och önskade med varenda fiber i min kropp att hon skulle fixa det. Vilket hon såklart gjorde galant och vi körde en fistbump under vattnet för att fira innan vi simmade upp till ytan. Enorm känsla att på så kort tid vara certifierade att dyka för resten av livet. Nuvarande certifikat säger max 18 meter men det krävs bara två dagars kurs till för att få dyka till 30 meter och det känns inte alls omöjligt nu.
Efter vårt sista dyk fick jag möjlighet att åka med på ett fun dive och vilket dyk det blev! Träffade en tjej på båten som hade med en GoPro (jag vågade inte ta med mobilen ner i djupet) och som lovade att hon skulle ta en bild på mig under vattnet om hon såg mig. Tada!
Gili var ett underbart äventyr! Vi såg soluppgång och solnedgång, åt massor med god mat, såg sköldpaddor, hajar, bläckfisk och mängder med andra fiskar. Vi sjöng med bandet på en restaurang och såg film på hotellet. Varje dag njöt vi även av böneutropen från moskén som låg strax bakom hotellet.
Vi hade hört att det fanns ett hostel på en av de närliggande öarna, Gili Meno, som var byggt som trädkojor och vi var ju som ni förstår tvungna att kolla läget. Vi åkte över för ett dygn och kände oss rätt nöjda med det. Vi hann med att gunga, slappa och snorkla, vilket också innebar att jag vågade prova kameran lagom långt under ytan.
Eftersom båten tillbaka till Bali inte gick från Meno åkte vi tillbaka till Gili T för en lunch innan avfärd mot "fastland" och kände båda två att det var där vi hörde hemma <3
Väl tillbaka på Bali återvände vi till Ubud och tänker oss att vi ska spendera våra sista dagar på Bali här nu innan vi åker vidare mot Nya Zeeland på fredag.
Passade på att tänja gränserna ytterligare idag genom ett Sky Yoga - Corepass vilket var svintufft men också en riktigt kul utmaning! Svettigt värre och vi har inte gjort många knop resten av dagen.
Dags att försöka sova ett par timmar innan det är dags för nästa äventyr. To be continued ;)
