Ny kontinent - nya äventyr
Så var det dags. Min sista kontinent (för jag tänker inte räkna Antarktis som en förrän jag har varit där). Sydamerika!
Det tog mig i princip hela dagen, började kl 7 på morgonen och flög via Houston i Texas (tack igen Hanna för tipset om diner på flygplatsen!) för att landa ca kl 23 i Quito, Ecuador. På väg ner över centralamerika passerade vi ett rejält åskväder. Det var intensivt och otroligt häftigt att se stjärnorna på himlen, små linjer av ljus (vägnät och samhällen) nere på marken och samtidigt ha ett tunt molnlager i mitten innehållande blixtar som aldrig upphörde utan snarare avlöste varandra när de rusade fram. Piloten var väldigt noga med att alla skulle sitta fastspända medan vi flög runt/genom ovädret och jag kunde inte sluta tänka på vad Hannas syster Kajsa brukar säga om att man aldrig ska vara kissnödig när man kör bil, pga att det är farligare om man krockar. Då borde det inte vara direkt lämpligt att vara kissnödig när man flyger om man kraschar heller?
Vi kraschade inte som tur var och jag blev upphämtad på flygplatsen av en kille som inte pratade ett ord engelska. Taxiresan tog ca 35 minuter och jag tror att jag lyckades få ur mig ungefär 12 ord på spanska, av vilka 4 st var gracias. Spanskakursen kunde verkligen inte börja snart nog! Quito är världens högst belägna huvudstad på 2 850 meter och det kändes tydligt när jag tog trapporna upp till tredje våningen på mitt hostel.
Vaknade till den här utsikten, den historiska delen av staden och Maria med vingar som vaktar från sin bergstopp.
Jetlag plus många timmars resande på mindre än en vecka tog ut sin rätt och jag sov i princip hela första dagen. Ibland behövs det ett dygn för att reboota kroppen så att den är på banan igen. Det kändes bättre dag 2.
Jag hade mailat med ett hostel (Vibes) i stan om att få jobba där under tiden jag är i Quito i utbyte mot boende så jag tog mig dit, lämpligt nog ca 3 kvarter bort från skolan där min spanskakurs hålls och fick börja direkt (jag menar verkligen direkt, typ två timmar efter att jag kom dit stod jag i receptionen). Första veckan bestod i princip av receptionsjobb och bingetittande på serier. Otroligt slappt att kunna sitta i soffan och plöja säsong efter säsong och samtidigt kalla det jobb. Tillsammans med de andra två volontärerna gjorde jag mindre utflykter och lärde känna de flesta av våra gäster. Väldigt mysigt hostel, jag kände mig genast som en i gänget när jag kom dit till skillnad från mitt första boende i Quito som visserligen var mysigt men där det kändes som att alla redan hade "sina" kompisar och inte var ute efter att lära känna nya människor.
Teleferico, en utsiktspunkt långt ovanför Quito. Vi tog en gondol i ca 20 minuter för att komma hit och det innebar en höjdskillnad på ca 1500 meter. Det kändes i lungorna! Tycker det rimligaste med skylten är att man knappt ser att det står "No" och "Don't" eftersom det är skrivet med rött. Skulle likagärna kunnat vara en uppmaning att starta en brand.
Kortspel en kväll när jag jobbade i baren samt skötte musiken. Bra stämning!
Det finns en popcornmaskin men den var trasig så vi körde "Sara-style" och jisses vad popcorn jag har kokat(?).
Andra veckan påbörjades mina spanskastudier, något fördröjda pga att 1 maj kom ivägen och presidenten tydligen hade bestämt att alla fick vara lediga två dagar extra utöver helgen. Jag gick till skolan på måndagen men fick höra att vi skulle börja först på onsdagen, fick senare ett sms om att vi skulle börja på tisdagen istället, vilket vi gjorde. Jag hade egentligen boende inkluderat i spanskakursen här också men jag valde att fortsätta jobba på Vibes och bo där istället eftersom det kändes bäst så. Träffade min presumtiva rumskamrat och hon informerade mig om att hon redan hade jagat bort en annan tjej med sitt snarkande natten innan. Var inte ett dugg sugen på att uppleva det! Blev ifrågasatt av huvudläraren kring detta men bryr mig faktiskt inte ett skvatt om vad de tänkte eller tyckte. Jag trivdes på Vibes med mina nyfunna vänner så jag stannade där.
Spanskan har gått bra, vi var 4 st i klassen så vi körde på i ett ganska högt tempo, vilket passar mig som annars lätt blir uttråkad.
Hade en utmanande dag när vi insåg att det endast fanns ett spansk-engelskt lexikon, och den där presumtiva rumskamraten inte direkt var villig att dela, och mitt internet fungerade inte vilket gjorde att google.translate inte fanns att tillgå. Jag hittade ett spansk-tyskt lexikon som fick duga under den timmen och jag var bara något språkförvirrad när den var slut.
Ecuador är definitivt ett land jag rekommenderar för att lära sig spanska! De allra flesta pratar tydligt och inte supersnabbt men det kräver ändå en hel del koncentration som jag inte har behövt för engelskan på väldigt länge. Jag har klarat mig långt med min engelska men i Sydamerika behöver en faktiskt åtminstone grundläggande spanska för att ta sig fram på ett vettigt och framförallt säkert sätt. Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att ge det en ordentlig chans!
