bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

Havana oh nana

Publicerad 2018-06-20 23:24:38 i Allmänt, Kuba, Resa,

Havana är fint, nedgånget men vackert på sitt eget sätt. Vissa gathörn luktar apa och i andra står musiker och spelar de där klassiska låtarna man tänker sig att de ska spela. Mojiton är god, maten är inte direkt en kulinarisk upplevelse men jag har inte gått hungrig.

 
 
Bilarna, charmiga som tusan och får en nästan att tro att en transporterats lite väl långt tillbaka i tiden. Mindre charmigt? Ganska studsiga säten och total avsaknad av säkerhetsbälten. Kände mig aldrig osäker i stan men kvart över 5 imorse på väg till flygplatsen i vad jag gissar ca 100 km i timmen (gissar pga samtliga mätare var oläsbara) var det lite oroligt i magen. Det KAN ha varit för lite sömn och en annalkande hunger, men jag tror det var säkerhetsbältena jag.
 
Kuba överlag är nog den mest avlägsna plats jag har spenderat tid på under den här resan för att vara lite lagom krass. På något sätt känns Kuba mer som hur resandet fungerade sist jag var ute på långresa. Vart än jag har varit i övrigt har jag kunnat få tag i internet antingen via telefonkort eller wifi på varannan restaurang/bar/café/stadskärna. Det existerar inte på Kuba. Här får man köpa ett kort med en kod och en skrapkod som man kan logga in med i speciella zoner, det kan vara en park eller en del av stranden, där det finns möjlighet till wifi. För att köpa kortet måste man registrera sitt pass eller valfritt ID-kort och det är ofta kö till ställena som säljer. Väl i parken eller på stranden är man inte direkt ensam om sitt nät och det är självklart ganska långsamt och inte särskilt bra överlag eftersom det är så överhettat av alla som använder det. Jag behövde stå stilla ganska länge i samma position för att överhuvudtaget få iväg ett meddelande och som jag skrev till mamma hade det kanske, men bara kanske, fungerat bättre om jag stod på tå med en foliehatt på huvudet. Vi fick alltså resa bakåt i tiden något - exempel, när jag planerade något med de jag bodde med var det viktigt att säga en plats och en tid och faktiskt dyka upp där och då eftersom ingen av oss hade möjlighet till nät och kunde inte kommunicera via våra telefoner. Jag nyttjade akademisk kvart en gång med det skyller jag på att lokalbussen inte stannade där det fanns en busshållplats på min karta utan körde lååååångt förbi vilket gav mig en ca 25 minuter längre promenad än jag hade räknat med. Det finns fortfarande riktiga telefonkiosker här  som används frekvent av lokalbefolkningen. Jag har inte heller under hela tiden här hittat en normal butik som säljer saker som normala butiker säljer. Jag har däremot hittat en butik som säljer både möbler, badkläder, vin och krossade tomater på burk stora nog att användas i en vecka på restaurang, och butiker enbart för dryck. Utöver det säljs det rom på bensinmackar som är öppna dygnet runt och du kan självklart få tag i en cigarr närhelst du blir sugen. Det är också en intressant blandning av turister, alltifrån oss som bodde i ett kyffe en bra bit från centrum och försökte spara varje krona vi kunde på både mat, drinkar och transport till de som klev av de enorma kryssningsfartygen och blev bussade runt på ön för att se diverse sevärdheter och spenderade alla möjliga pengar på allt de kunde hitta längs vägen.

Intressanta människor i Havana:

  • En riktig crazy cat lady med extra rött läppstift och en katt i en barnvagn med halsband och en liten mössa. Vågade inte fråga om att få ta en bild för jag blev faktiskt lite rädd för henne.
  • En kille med en boaorm över axlarna som gick på gatan precis som alla andra som om det vore fullt normalt. Mamma hade skrikit högt.
  • En snubbe med långt skägg och en enorm cigarr utanför Hemingways bar som mest verkade tycka att det var kul att umgås med turister. Följande bild som inte kostade en krona får vara bevis nog:
 

Sista dagarna på Kuba spenderades på stranden i Varadero.

Jag hittade en AirBnB med skäligt pris ca 300 meter från vattnet och stranden var fin, vattnet lagom svalkande och solen brände. Det känns som att jag avslutade lite som jag började. Lugn och ro med sol, sand och hav utan några egentliga måsten. Jag har rensat ryggan, läst ut mina böcker och sett ett par filmer, t o m sett några VM-matcher under mina siestatimmar. Jag håller tummarna för att kroppen räknar den sista veckan här som semester och att jag kan känna mig pigg och full av energi (bortsett från den ofrånkomliga jetlagen) när jag landar in hemma. 9 timmar kvar!

Kommentarer

Postat av: Monica

Publicerad 2018-06-21 19:58:48

Välkommen hem

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela