bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

Lares trek

Publicerad 2018-06-07 01:41:44 i Allmänt, Bucketlist, Peru, Resa, Trekking,

Dags att dra på vandringskläderna igen och bege mig ut i vildmarken. Insåg i Cusco att vi var ganska få som skulle göra just den vandring jag hade bestämt mig för och vilken himla tur det var! Dels var vår vandring en dag kortare än övriga, vilket innebar att vi slapp sova i tält tre/fyra nätter och anlända till Machu Picchu smutsiga och tröttare än någonsin (trött var jag visserligen ändå men åtminstone någorlunda ren). Dels var det tomt på leden vilket innebar att det kändes som om vi var ensamma med naturen, alpackorna och quecha-folket vi träffade. Quecha-folket pratar tyvärr inte spanska så den lilla spanskan jag har lyckats få att fastna hjälpte inte alls. Som tur var pratade vår guide quecha så han fick tolka när det gällde det mesta längs vägen. 
 
Min lilla grupp om 8 personer första dagen, alla på bra humör och alla mår någorlunda bra.
Omgivna av berg och dalar.

Berg och dalar fulla av alpackor och lamor. Vi fick veta skillnaden men jag kommer faktiskt inte ihåg mer än att alpackor endast lever på högre höjder och därför har tjockare päls än lamor.
Vi sov i tält. Det var kallt, kallt som tusan! Men lite sömn fick vi allt, låg trots allt i sovsäcken ca 10-11 timmar per natt eftersom det blev becksvart efter kl 18 och vi var helt slut efter middagen.
 
Maten under hela trekken förbereddes av en kock och en assisterande kock vi hade med oss och varje måltid var enorm! Vi lyckades inte äta upp allt en enda gång och det berodde inte bara på att vi var någon person kort vid varje sittning pga höjden. Utöver frukost, lunch och middag fick vi även te och snacks på eftermiddagarna och ni kan ju bara gissa hur lycklig jag var när snacks till stor del bestod av popcorn 😃 bästa snackset i världen! Kunde ha saltats något mer för min del men man tar vad man får när man är trött och frusen.

Dag två bjöd på högre höjder än base camp och snötäckta toppar omringade oss.

Utmattade vandrare behöver en siesta efter lunch. Vi träffade fantastiska människor överallt längs vägen som tjänade lite pengar till familjen genom att sälja diverse mössor, vantar, strumpor och även vatten och snacks. Är fortfarande imponerad över deras extremt färgglada kläder och hur de höll färgerna så klara och tydliga, Vias utvecklingsavdelning borde definitivt ta en kontakt här! Utöver kläderna var det enda de hade på fötterna tunna lädersandaler och jag som frös i mina kängor tyckte det såg vansinnigt kallt ut men de är härdade och vana såklart.


Vi började på 3100 meter och vandrade upp till 4200 meter innan det var dags att gå neråt igen. Sista natten spenderades i Aguas Calientes som är en by strax nedanför Machu Picchu på 2080 meter och vilken enorm skillnad det var! Flera i gruppen upplevde höjdskillnaden som tuff och hade diverse besvär (svår huvudvärk, noll matlust, kräktes etc). Mitt största problem var att förkylningen som krupit på i Cusco blev värre men jag tyckte inte att höjden påverkade särskilt mycket mer än att luften var torrare och det var inte direkt lätt att andas genom bara en näsborre. Försökte förklara detta för vår guide men språkbarriären och hans förväntningar på att alla hade höjdsjuka gjorde det något svårt att få fram.
I Aguas Calientes gick vi på restaurang och sov på hotell, den lyxen! Restaurangen serverade bl a "Avocado to the Queen" och "Overflowed eggplant", vi hade otroligt roligt åt menyn men maten var riktigt god! Efter maten besökte vi en "convenient store" som verkligen visade sig vara convenient och även om 8e våningen på hotellet var temporarily out of service (hur nu det går till) så lyckades vi sova ett par timmar innan det var dags att kliva upp för att ta oss den sista sträckan till ett av världens underverk. Det var tuffa men härliga dagar, jag träffade nya vänner och lärde mig lite mer om mitt pannben. Kan absolut rekommendera en vandring i Peru, det är värt smärtan!
 
Tvärförälskad! ❤
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2018-06-08 19:33:39

Hej, tänk vad ett halvår går fort som tur är. Längtar efter att du ska vara tillbaka även om det funkat jättebra med Jonna. När det gäller Alpackor så ser jag dessa varje dag på min morgonpromenad😃👍 inte behöver man åka ända till Peru för att se alpackor😂
Kram Inga-Lill

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela