Lima, Peru - ännu en storstad
Lämnade Quito och bara några timmar senare (kors i taket) befann jag mig lite längre söderut i Peru och Lima. Samtalet med taxichauffören här flöt på betydligt bättre än tre veckor tidigare i Quito och vi avhandlade min resa, min ålder och min civilstatus utan någon språkbarriär. Det är av någon anledning väldigt viktigt för i princip alla jag möter att kolla av hur det kommer sig att jag reser ensam och vill jag inte ha en familj eftersom jag inte har någon pojkvän? Antar att det är en latinamerikansk grej och jag orkar inte ens störa mig på det men det blir snabbt tröttsamt.
Mitt hostel i Lima låg i Miraflores, en turistig stadsdel vid havet. Mysigt och så men kan inte minnas att jag någonsin bott i ett så trångt rum (ja det ska vara det där vi delade i London då Evve). Det var en hinderbana att ta sig fram till sängen pga alla väskor och första morgonen insåg jag att rummet luktade otroligt äckligt när jag kom tillbaka från frukost och tandborstning. Det vädrades under dagen men det hjälpte verkligen inte när det var så otroligt trångt och allas grejer var precis överallt!
Jag hade fått tips från min volontärkollega i Ecuador om ett språkcafé på en irländsk pub så jag begav mig dit första kvällen och spenderade kvällen pratandes ganska lite spanska men spridda skurar här och var. Det var väldigt trevligt och Lima kändes direkt som en betydligt tryggare stad än Quito