Tågluff 2019
Dags för uppdatering om mitt senaste äventyr!
6 juni begav jag mig söderut till Malmö för en kort middag med mamma och lillebror innan tåget tog mig över bron och till Kastrup flygplats för att ansluta till Hanna i Krakow. Var något försenad men inte förskräckligt och tog mig fram till vårt AirBnB relativt smidigt.
Efter en natts sömn var det dags för besök på Auschwitz, vilket var precis lika fruktansvärt som ni tänker er. Viktigt men oerhört tungt.
Those who do not remember the past are condemned to repeat it.
Vi testade att göra om den här till svart/vitt men det blev faktiskt FÖR obehagligt så ni får den med bibehållen blå himmel.
Det fanns många rum, varav några vi inte fick fotografera i (det ville vi inte heller, det finns saker jag faktiskt inte vill minnas från det här besöket) men det här var ok och jag kände att det var värt att föreviga. Det liksom sög till i magen av obehag när vi såg våra namn bredvid varandra.
Vi ville inte låta koncentrationslägret vara vårt enda intryck av Krakow så vi spenderade ytterligare en dag med att utforska stan.
Vi tog en promenad upp till slottet och besökte även kyrkan där påven är begravd (ni vet vilken jag menar).
Mina fötter höll på att avlida pga hade verkligen inte gått in mina tantsandaler i förväg, mer om dem senare, men vi drog ändå till med ca 28 000 steg totalt. Jag har fortfarande märken efter blåsorna på fötterna..
Framåt kvällen var det dags för första tågresan och det var ett nattåg vi skulle ta till Slovakien. Vi fick en alldeles egen kupé och somnade ganska gott. Det absolut bästa som kan hända efter ett nattåg är att receptionisten på hotellet tycker att man förtjänar att checka in tidigt. Tåget rullade in kl 05.50 och vi var på hotellet ca 30 minuter senare. Killen i receptionen trodde att vi sa fel och egentligen skulle checka ut men som tur var hade gästerna som skulle bo i vårt rum aldrig dykt upp så - tada! Efter en morgonpromenad och en dusch var det den ljuvligaste sömnen någonsin!
Bratislava var egentligen bara ett pitstop på vägen som ingen av oss hade några förväntningar på, så vi gav det snäppet mer än ett dygn. Det var ett ljuvligt dygn!
Inte ofta jag känner mig såhär liten.
Ljuvligt säger jag bara.
Från Bratislava var det dags för vår längsta resa, via Budapest, till Brasov i Rumänien. I Budapest googlade vi vad pingsten egentligen är för högtid och jag återupplevde ett inte alltför långväga minne. Det blev en rätt lång promenad här också trots att vi tog oss runt en hel del med metron.
De ser inte mycket ut för världen men ruinbarerna i Budapest är verkligen något speciellt!
Vi bokade sovvagn på tåget ungefär 4 timmar innan det gick men när vi skulle hoppa på fanns inte vår vagn överhuvudtaget. Vi fick hoppa på en vagn som egentligen skulle gå tom i väntan på att sovvagnarna skulle kopplas på vid gränsen. Ingen av oss trodde på det från början och det var tur det för de dök aldrig upp.
Vi fick åtminstone åka i första klass.
Vi delade vagn med två portugisiska tjejer och en rumänsk tant som fick för sig att jag och Hanna skulle åka till Rumänien för att jobba på barnsjukhuset, vart hon nu fick det ifrån. Hon var bitvis hysteriskt rolig och bitvis hysterisk. Skällde på oss för att vi inte firade pingst, påminde oss om kungahuset och välsignade oss innan vi gick av tåget. Vi sov trots allt ganska bra även om det blev sittande och tillsammans med en tungomålstalande tant. Det bästa med tanten var att hon informerade oss om att tåget stannade i Brasov så vi slapp åka hela vägen till Bukarest för att byta tåg. Det innebar att vi sparade nästan en hel arbetsdags resande som vi såklart gjorde det absolut mesta av!
Tog tillfället i akt och hyrde en bil för att ta oss runt och besökte slottet Bran där det sägs att Dracula härjade. Det är inte sant men det är maffigt!
Inget slottsbesök är väl komplett utan kissnödig rustning?
Peles
Charmiga Sighisoara - hela stadskärnan är världsarvslistad.
För att återfå fördomar om Rumänien, besök Bukarest. Vi behöver inte gå in mer på det. Vi såg skor lämnade på gatan lite överallt i hela Rumänien och det fascinerade Hanna under hela tiden vi var där. Ofta bägge skorna i ett par och många gånger i ganska bra skick. Eventuellt lämnade jag av misstag mina tantsandaler där, jag letade efter dem i Slovenien och insåg att jag inte visste när jag såg dem sist så någonstans blev de kvar, och i så fall hoppas jag att de kommer till nytta eller åtminstone kan förvirra någon annan turist framöver.
Det var nära att vi inte tog oss därifrån för när vi försökte boka platser på tåget sa kvinnan i luckan att det var fullt. Hon måste ha insett hur desperata vi var att åka vidare när vi nästan övervägde att ta tåget till Chisinau bara för att kunna lämna Bukarest och sa att hon hade platser från gränsen men att vi var tvungna att stå till dess. Vi köpte det fullständigt och stod på perrongen 12.40 (för att kunna sitta ner ca 3 timmar senare) och det visade sig att det var flera hela kupéer som var tomma så det var inga som helst problem att hitta sittplats. Det var extremt varmt så det var skönare att stå ute i gången med vinden som fläktade i fönstret ändå och vi passade på att köra jägarvila, gå på tå fram och tillbaka samt göra armhävningar för att hålla kropparna igång under den ganska långa tågresan.
"You need to be here for train at 12.40, at 16,25 you have seats."
En tvättlina kan användas till mycket.
Solnedgång över rälsen.
Väl framme i Sofia försökte en taxichaffis blåsa oss på oerhört mycket pengar och han fick för mycket till slut ändå men ändå bara en femtedel av det han begärde från start. Här kändes det enklare att tjafsa emot mitt i natten i och med att vi var två. Puckot hade dessutom taxorna uppskrivna på instrumentpanelen så det var inte direkt kärnfysik att räkna ut hur mycket han skulle ha egentligen..
Sofia blev bättre efter en natts sömn då vi lyckades hitta ett Starbucks med rätt sorts muggar och träffade Hannas nya bekantskap Gergana för en eftermiddagsfika, men det är inte en stad jag känner ett behov av att återvända till men det ska vara för Gergana då möjligtvis, hon var otroligt härlig!
Tränar på statyleken. Hade vunnit alla dagar!
Vi hade egentligen velat ta ett nattåg till Serbien härifrån eftersom det skulle börja gå 14 juni men när vi tänkte boka så hade de inte börjat gå än (de började 23 juni och det var något försent för oss..) så det blev ytterligare ett långt dagtåg och en dag mindre att spendera i Belgrad.
Efter drygt tio timmar i stekande sol hade livsgnistan nästan upphört men jag fascinerades ändå av hur naturen hade tagit över ett gäng övergivna tågvagnar vi passerade.
Vi underhöll oss bäst vi kunde på tåget och avslutade med stil genom att köra dansmaraton i hela vår vagn sista timmen. Konduktören tyckte att vi var fantastiska och det tyckte vi själva också.
Vi kom fram sent vilket innebar att vårt Boatel (ja, vi bodde på ett hotell på en båt) hade slutat laga mat så även om Hannas blev bästis med receptionisten fick vi gå en bit längs strandpromenaden och hitta en annan båt med en öppen restaurang och världens mest förstående servitör. Hanna sa att hon kunde tänka sig att gifta sig med honom bara pga att han såg till att vi fick bubbelvatten och mat rappt som tusan! Han fick 5 euro i dricks och det var han VÄRD!
Jag fick stötar, Hanna ville inte.
Vi utforskade Belgrad genom att besöka Nikola Tesla muséet och vi passerade även en dinosauriepark för att se floderna mötas från fortet. En otroligt varm dag men med mycket vatten och varsin frappucino från Starbucks tog vi oss igenom den utan besvär. Belgrad är fint, värt att besöka igen!
Nya Belgrads tågstation lämnade en del att önska vad gällde snacksinköp och likn. Tur att vi hade bunkrat upp med vatten och frukt dagen innan!
Inför det sista långa dagtåget på resan kände vi oss rätt härdade men jag tror faktiskt att det var den minst ansträngande av dem alla. Vi löste korsord, lyssnade på musik, vilade och läste. Vid stoppen hördes sorlet av språk ingen av oss förstår och det kändes ändå som att vara en del av en gemenskap, avskärmad av en sätesrygg och ett födelseland.
Susar fram.
Så snart vi kom in i Slovenien var det som om landskapet förändrades fullständigt. Det var svårt att inte bli hänförd och vi följde floden Sava nästan hela vägen från gränsen till stationen i Ljubljana.
Utsikten över slottet från andra sidan floden i den lilla stadskärnan i en av Europas minsta huvudstäder. Påminde om Amsterdam och var samtidigt helt unikt.
Det känns som om drakar har förföljt oss under hela resan på ett eller annat sätt.
Det är något alldeles speciellt med berg ❤
Slovenien tog oss med storm från start och bortsett från ett totalt fiasko i Bled när vi försökte få tag i mat och hamnade i världens regnoväder samt blev fullständigt dränkta av en skåpbil och en lastbil för att snabbt krascha ett brittiskt middagssällskap så kan jag absolut säga att det är ett av mina bästa stopp på hela resan!
Vandringen upp mot utsiktsplatsen ackompanjerad med ett ständigt ringande i en klocka på ön (som sas bringa tur). Väl uppe hörde vi åska och fågelsång samtidigt som det både regnade och var sol. En otroligt märklig upplevelse.
Brygga med utskurna platser för de små roddbåtarna som gick att hyra.
Det är svårt att se sig mätt på den där lilla kyrkan mitt i sjön, på slottet uppe på höjden och det klarblåa vattnet som ser ut som en tavla. Det oberäkneliga vädret bidrog också till charmen om än med ett stänk av oro för om vi skulle lyckas hinna in under tak innan regnet fullkomligt vräkte ner.
Sista dagen checkade vi ut från hotellet och hyrde cyklar för att ta oss snabbare ner till sjön och upp till utsiktsplatsen för att göra det mesta av dagen. Det började självklart både regna och åska däruppe men vi väntade in och tog oss ner innan vi åt lite lunch och för att fördriva tiden under eftermiddagen passade vi på att spela minigolf - något ingen av oss hade gjort på väldigt länge och jag måste säga att vi var riktigt duktiga!
Det slutade med lika poäng (hur vi lyckades med det kan ingen svara på) och ett snitt på 2,3 slag per hål. Får väl ändå räknas som godkänt?
På väg tillbaka till hotellet för lite pingis och middag innan vi dansade loss på perronen pga själva och försökte lista ut vilket spår vårt nattåg skulle avgå ifrån.
Resan avslutades i München där vi ännu en gång hade flyt med hotellpersonalen och fick komma in i vårt rum tiiiidigt på morgonen efter ett väldigt kort nattåg där vi visserligen fick sovplatser men där lakanen knappt täckte kroppen och det var alldeles för varmt för att använda den tjocka filten vi hade. Vi blev dessutom väckta av "Guten morgen, polizei, reisekarte bitte" kl 04.20. Det är som sagt inte alltid glamoröst det här resandet.
I München träffade vi också Christina som jag vandrade till Machu Picchu med förra våren och hon visade oss en nudistpark, lunchade med oss i en klassisk biergarten och visade oss att det går att surfa mitt i stan (otroligt coolt).
Vi avslutade resans sista heldag med närmare 30 000 steg och en otroligt mumsig middag. Trots att Tyskland är det land som ligger närmast oss (tänker man) är det otroligt bakvänt hur det fungerar. Det var framförallt här vi kände att cash is king och det var även här vi på vissa ställen inte kunde hitta menyer på engelska. Det var ett bra sista stopp och vi tog oss smidigt till flygplatsen och kunde ta oss hemåt med våra respektive flyg 14.05 och 14.15 (hur vi lyckades med bedriften att boka dem med sån precision kan jag faktiskt inte svara på).
Lärdomar från resan:
* Kom ihåg att du använt deowipes på händerna när det saknats vatten på toa, det är inte gott att slicka av cashewmjölk som skvätt på dem och tungan blir JÄTTETORR!
* Kom ihåg att du använt deowipes på händerna när det saknats vatten på toa, det är inte gott att slicka av cashewmjölk som skvätt på dem och tungan blir JÄTTETORR!
* Bråka inte med gränspolisen på tåget och var framförallt inte ett arsle när du får tillåtelse att kliva på tåget igen (OBS, ej självupplevt)
* Ta med mer underkläder än du tror att du behöver om du inte har så många nätter på samma ställe. Dag 12 i Ljubljana fick vi springa in på H&M och köpa trosor och strumpor för att vi insåg att vi inte skulle hinna tvätta och få tvätten torr till nästa morgon.
* Ta med mer underkläder än du tror att du behöver om du inte har så många nätter på samma ställe. Dag 12 i Ljubljana fick vi springa in på H&M och köpa trosor och strumpor för att vi insåg att vi inte skulle hinna tvätta och få tvätten torr till nästa morgon.
Så för att göra en slutlig snabb sammanfattning av dessa helt fantastiska veckor.
Vi har:
Vi har:
- besökt 8 länder på 16 dagar, jag är nu uppe i den respektabla summan av 47 st
- gått ca 20 000 steg om dagen i snitt
- sett 7 slott på nära håll och en oändlig mängd fler från tåg- och bilfönster.
- tillsammans läst 8 böcker (och då tyckte vi inte att vi läste särskilt mycket).
- bott på 9 olika ställen
- åkt 3 nattåg, varav 2 hade sovvagn
- spenderat i snitt 4,5 timme per dag på tåg
- genomfört 9 tågresor
- suttit/legat/stått/dansat etc 67 timmar på tåg totalt
- druckit många många liter vatten
Vi lyckades använda 6 olika valutor under tiden och för att vara helt ärlig skulle jag nog inte kunna nämna alla nu. Det handlade mycket om att glömma växelkurs etc så snabbt som möjligt för att ha en chans att veta vad vi betalade för något på nästa ställe, och nästa ställe etc. Vi spenderade i snitt 550 kr per resa på själva interrailkortet plus extrautgifter för platsreservation på vissa tåg (framförallt nattågen) vilket känns helt rimligt med tanke på hur mycket vi har fått se och göra! Jag använde allt jag hade packat i ryggsäcken (vissa saker lite för många gånger).
Tänk att jag lyckades hitta bilder där ingen av oss har samma kläder på sig, helt ofattbart!
Det här är bara en bråkdel och ändå antagligen mitt längsta blogginlägg någonsin. Det var helt enkelt magiskt, åk mer tåg! Upptäck de där platserna som inte alla andra åker till och, framförallt, gör det med en vän ❤
