bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

Nya Zeeland i siffror

Publicerad 2018-04-17 17:32:00 i Allmänt, Bucketlist, Nya Zeeland, Resa,

2 nätter hos Lucy varav en i en skålformad bäddsoffa och en på en luftmadrass
4 bilar hyrda
5 nya sorters choklad provade
6 grader kallt som lägst (kl 5 på morgonen på väg mot Tongariro)
7 nätter på AirBnB
8 pajer (dvs 4 var) uppätna
10 ggr per dag (minst) har vi saknat ord när vacker, svindlande, magisk, förkrossande och fantastisk inte räckt till
15 nätter på hostel av varierad kvalité
17,5 mil registrerade i min stegräknarapp
18 körlåtar intensivt övade på
22 grötfrukostar och en grötmiddag (kommer ta ett tag innan jag blir sugen på havregrynsgröt igen)
4 874 kilometer körda på vänster sida (kan dra ett stort streck över den punkten på listan nu)
antal får vi sett (det är omöjligt att räkna, de är överallt)

 Några av de fina fluffiga fåren som springer runt på de mjuka bulliga kullarna.

Lärdomar från Nya Zeeland;

  • Ta god tid på dig för att ta dig från punkt A till punkt B.
  • Det är inte så svårt att köra på vänster sida som man kan tro.
  • Resan är målet, det kan finnas ett äventyr runt nästa krök, våga svänga av.
  • Vingårdar är ett bra koncept.
  • Ta hand om naturen, den kommer finnas här bra mycket längre än du.

Tips till Nya Zeeland (om det är någon som lyssnar)

  • Det behövs någon form av landstäckande workshop i hur omkörningsfilen ska användas.
  • Om ni ska envisas med att ha 100 km/tim som hastighetsgräns på en väg med mötande trafik, installera räcken.
  • Blandare till kranen både i kök och badrum är en fyndig uppfinning som används flitigt världen över.
  • I övrigt, you're great, keep up the good work!

Ca 4 veckor på Nya Zeeland och schablonbudgeten har spruckit varje dag. Det är tur att jag var medveten om det från början och låg på plus från mina tidigare 3 månader. Tänker inte låta det gå 10 år till nästa gång men eftersom det känns som att jag vill återvända till vartenda land jag besöker under den här resan får jag ta och dela upp det och kanske ta ett land per år framöver. Skönt att vi har möjlighet till semesterväxling på jobbet numera!

För dig som tänker, jag skulle vilja åka MEN det är så långt, MEN det är så dyrt, MEN är det verkligen värt det? DET ÄR VÄRT DET! Kan inte prata mig nog varm om det här landet, om människorna, om naturen, om upplevelserna. Om det någonsin blir fler koordinater på min tatuering hade jag inte blivit förvånad om de leder hit.

E noho rā, ka hoki ahau! (rätt på māori men blir såklart en lite rolig översättning via google translate, roa er gärna med det ni som har lust)

 

Nordligaste nordön

Publicerad 2018-04-17 12:56:03 i Allmänt, Bucketlist, Nya Zeeland, Resa,

Har inte riktigt vetat vad jag ville göra med mina sista dagar mer än att jag ville hinna andas lite och få ett eget avslut innan jag kastar mig iväg på nästa äventyr så jag har pendlat mellan flera olika alternativ. Bestämde mig till slut kvällen innan Maja åkte och för att inte få storstadsångest lämnade jag Auckland samma kväll som jag lämnade henne på flygplatsen och åkte norrut. Det kändes märkligt tomt i bilen utan henne men jag drog igång musik och sjöng för full hals stora delar av vägen. Enligt min GPS skulle det ta ca 2,5 timme att köra till Bay of Islands och Paihia. Det tog 4 timmar och 20 minuter.. och jag hann precis till mitt hostel innan receptionen stängde för kvällen. Är verkligen ett fan av gps-appen annars, den är makalös och innehåller i princip allt jag har behövt någonsin hittills, men när det gäller vägarna på Nya Zeeland fungerar den lite som klockan på tvättmaskinen de där sista 3 minuterna innan den är klar. Hann tänka mer än en gång på vägen upp att jag säkert kunde bädda i baksätet på bilen på något bekvämt sätt så att jag ändå hade lyckats sova men som tur var så slapp jag och fick till och med en nedre säng vilket annars aldrig händer när man kommer sent.

Från Paihia går det färjor över sundet till Russell som är Nya Zeelands första huvudstad. Här ligger Nya Zeelands äldsta kyrka och Nya Zeelands äldsta hotell. Jag tog en halv återhämtningsdag här, satt på stranden och läste, gungade och åt glass till lunch (jag åt en banan också, lova att inte bli arg Maja) innan jag åkte tillbaka till fastland för att köra ännu längre norrut. 


New Zealand, where pinetrees defy gravity.

Målet var Cape Reinga, Nya Zeelands nordligaste spets. Men det tar som sagt längre tid än man tror att köra så jag stannade en natt på vägen, fick mat när jag kom fram och frukost på morgonen och kände mig väldigt nöjd med det stoppet! Hade en tanke kring att försöka åka tidigt för att hinna fram innan alla andra och fånga det där härliga morgonljuset men insåg när jag kollade vädret att det skulle ösregna på morgonen så jag tog sovmorgon och anlände ungefär samtidigt som en busslast andra. 

Cape Reinga är en helig plats för Maorifolket. Det sägs att själarna hos de som gått bort reser upp längs kusterna för att äntra dödsriket genom rötterna till det träd som växer i klippan längst ut och därför är en del av spetsen inte tillåten att gå ut på. Trots busslasterna med människor var det inga problem att hitta platser dit ingen annan gick, eftersom de flesta rusade ner till fyren och sen gick upp till sin bil/buss igen. Jag vandrade ner och utforskade bukten på ena sidan och gick sen upp på toppen av kullen ovanför fyren för att se starten på 90-mile beach som börjar strax nedanför spetsen på västra sidan.

 




 
Uppe på kullen hittade jag tre personer i full färd att påbörja en ceremoni och jag satte mig i gräset en bit bakom dem för att inte störa. Iklädda vanliga kläder men fullt fokuserade på att hedra sin tro. Det kändes otroligt fint att få ta del av och jag var väldigt glad för min sovmorgon.


Molnet uppe till vänster påminde mig om farmorn i Moana. Såg det inte förrän jag tittade på bilderna i efterhand.



På vägen tillbaka stannade jag och åt min lunch (pastasallad, ordningen återställd) vid en stor hage med ett gäng får som sällskap. Kändes som ett bra avslut och jag tog en natt till i Paihia innan jag körde mig själv och bilen tillbaka till Auckland för att spendera de sista nätterna här. I Auckland har jag sovit, tittat på serier, ätit choklad och försökt undvika att befinna mig i utanförvärlden helt och hållet. Ibland behöver även jag en paus och möjlighet att inte göra ett skvatt (och så behövde jag ju komma ikapp med bloggandet) och nu känner jag mig laddad för nya äventyr igen!

Även om jag sover i ett 11-bäddsrum har utanförvärldenvarandet gått väldigt bra. Älskar sängarna här, de kan mycket väl hamna på min topp tre av bästa sängar på hela resan (sängarna på AirBnB räknas inte, det är fusk).

Svavelstank och besök i Fylke

Publicerad 2018-04-15 22:48:00 i Allmänt, Bucketlist, Nya Zeeland, Resa,

På väg upp mot Rotorua försökte vi tre gånger stanna vid varma källor, geisrar och knasiga flerfärgade sjöar. Problemet var att det var fullständiga turistfällor som var hur dyra som helst, och inte blev det billigare ju närmare stan vi kom. På tredje stället gick vi helt sonika in i gift shopen utanför och vandrade runt en stund och spenderade pengar där istället. När vi väl hade kommit fram till Rotorua såg vi till att äta lunch och gick sen en gratis promenad i parken mitt i stan där det minsann också finns illaluktande sjöar och hål i marken som bubblar och ryker. Det är verkligen speciellt, trolskt och stinker som tusan! Om man inte mår lite illa så gör man helt enkelt inte rätt.

På kvällen såg vi till att ta igen turistandet som vi medvetet misslyckades med under dagen genom att åka till en maoriby där vi fick lära oss om seder, traditioner, mat, och tatueringar. Vi såg krigsdans (Haka), rodd i kanot (Waka) och åt mat (Hangi) som tillagats i en stor grop på gården. Efter middagen gick vi en promenad och fick lära oss mer om maorifolket och hur de levde. Delar av den sista byn i området stod kvar och vi kunde med nöd och näppe se lite mer hur hyddorna såg ut tidigt 1900-tal när de fortfarande var bebodda.
 
Det var en intressant kväll och väldigt fint att se hur arvet bevaras trots att man inte lever som för 200 år sedan längre. Både jag och Maja kände flera gånger under kvällen att det skämtades en hel del kring sånt som med största sannolikhet var på dödligt allvar förr men något måste de väl göra för att turisterna ska vilja komma antar jag. Vi var mätta och trötta när vi kom tillbaka till vårt hostel och slocknade ganska snabbt!
Upp tidigt för frukost och avfärd till Okere falls på morgonen innan dagens stora aktivitet. Vid Okere såg vi forsränning på Kaitunafloden inklusive det högsta fallet i världen för forsränningsbåtar (7 meter). De verkade ha väldigt roligt för allt vi hörde var skrik och skratt. En av båtarna välte men alla var lugna och tog sig metodiskt till den andra båten som väntade och hjälpte till att få upp alla igen efter att guiden hade vänt den rätt.

Vidare färd norrut mot lunch (mycket viktigt) och ett efterlängtat besök i Hobbiton!

Ett besök i Hobbiton inkluderar självklart att titta in hos Bilbo (fast man får inte passera grinden), att gissa vad den tyngsta pumpan i pumpatävlingen (som de har varje år på riktigt) vägde och att dricka en Hobbiton-producerad dryck på the Green Dragon med brasan sprakande i bakgrunden. 
 
Det var så mysigt! Vår guide var fantastisk och vädret hedrade oss med att bara stänka ner ett par skurar regn (enligt prognosen skulle det regna typ hela eftermiddagen). Det enda som var lite påfrestande var alla andra människor som var där och var ivägen när vi ville titta på något eller ta kort 😝 
 
Saker jag lärde mig under den här utflykten:
- Till Sagan om Ringen-filmerna byggde de upp Hobbiton här och när de var klara revs alltihop.
- Inför Hobbit-filmerna byggdes allt upp igen och då bad familjen som äger marken att det skulle få stå kvar så att människor kunde få komma dit och besöka allt.
- Trädet som står över Bilbos hus är fejk, det tog 10 månader att bygga och varje löv är fastknutet för hand. Någon som vill ge sig på en gissning varför? Vår guide hade ställt samma fråga i 2 år och endast fått rätt svar 4 ggr.
- Ca 45% av alla besökare till Hobbiton har varken läst någon av böckerna eller sett någon av filmerna vilket innebar att guiden var tvungen att informera om vilka karaktärerna var hon pratade om etc eftersom typ halva bussen faktiskt inte visste.
- De flesta av Hobbithålorna är kulisser, dvs de är uppbyggda på utsidan men det finns inget inuti. När de är inne är det filmat i en studio i Wellington. MEN, det är tillräckligt med plats i Bilbos håla för att få plats med ett filmteam på 40 personer (?!) och honom i dörrhålet när de filmar utåt.
 
Det var verkligen kul att se och triggade definitivt filmnerven, så samtliga Sagan om Ringen och Hobbit-filmer måste såklart ses om! Får ta en helg i höst när längtet efter Nya Zeeland är ett faktum, bara suga in alla fina vyer och minnas.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela