bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

You can choose to put yourself in the way of beauty

Publicerad 2018-06-26 01:54:48 i Allmänt, Bali, Bolivia, Bucketlist, Ecuador, Kuba, Nepal, Nya Zeeland, Peru, Resa, San Francisco, Spanska, Tanzania, Trekking, Volontär, insamling,

 

6 månader - 6 kontinenter - ca 72 000 kilometer

Tänk att för ett år sen firade jag midsommar utanför Skövde, sen dess har jag varit på ön, trettioårsfest i Enköping #fortfarande29, bakat kanelbullar, sjungit Eloise på scenen på Plateaux, varit på bröllop, mer trettioårsfirande i Vegas, dansat - dansat - dansat, zombiefest i Skövde, packat ihop en lägenhet och sen en till. Startat upp projekt på jobbet och lämnat över till vikarie med lite ångest i magtrakten, bråkat med ambassader och kramats hejdå. Jag har badat i kroppstempererat hav, firat nyår barfota, klättrat i berg och på vulkaner, frusit mer än jag någonsin gjort tidigare i hela mitt liv, dykt djupt under ytan, varit tyst i 10 dygn, kört spårvagn och utmanat kroppen på hög höjd. Det har varit cykelturer, utslagna tänder (inte mina), lektioner, massor med ny mat, nya platser och nya vänner.

Jag har gått 1 659 289 steg enligt hälsoappen i mobilen (vilket innebär 9374 steg per dag i snitt)och den har jag ju inte haft med mig jämt så det betyder att det är ett gäng steg som inte är registrerade och utöver det skulle jag vilja gissa att åtminstone hälften av stegen är gångna i flipflops till mina fötters fruktansvärda besvikelse. De mår förvånansvärt bra men det beror på "vilodagarna" från flipflops i kängor med ullstrumpor som är en bättre medicin än NÅGOT annat jag någonsin har provat mot torra, spruckna hälar och fotsulor!

Jag har sovit i 67 olika sängar, tagit 6 nattflyg, 4 nattbussar och spenderat 2 nätter i tält.
Jag har 22 nya stämplar i passet ❤

Under dessa 6 månader har jag spenderat:
2 arbetsveckor på flygplan (81 timmar och 30 minuter)
3,5 arbetsveckor på buss (140 timmar och 40 minuter)
4 arbetsveckor i bil (165 timmar och 45 minuter)
16 timmar och 40 minuter på moped
15 timmar och 30 minuter på båt
8 timmar på cykel
4 timmar och 15 minuter på tåg
3 timmar och 30 minuter på spårvagn
3 timmar på hästrygg
1 timme och 10 minuter på linbana

Totalt 440 timmar på/i diverse färdmedel vilket innebär totalt 11 arbetsveckor och det gjorde faktiskt lite ont att räkna ut…

Inräknat precis allt jag har tagit mig för, alla flyg, försäkringar, vaccin, boenden, mat och samtliga aktiviteter har jag i snitt spenderat ca 850 kr per dag. Vissa dagar har varit billigare och andra betydligt dyrare.

Utöver det har jag tappat räkningen på hur många gånger jag har packat väskan 😂

Jag har skrattat, gråtit, funderat, längtat och varit trött, glad och less men mest av allt lycklig. Just nu känns det här året svårt att greppa, det kommer nog ta ett tag att landa och faktiskt förstå men fasen vad jag ser fram emot att ge kommande år allt jag har. Jag är redo, bring it on!

 Don't be sad because it's over, smile because it happened.

Machu Picchu (old mountain)

Publicerad 2018-06-07 06:00:30 i Allmänt, Bucketlist, Peru, Resa, Spanska, Trekking,

Halvpepp på att gå upp kl 3 på morgonen för att ställa oss i kö för bussen men när vi väl kom dit var känslan ganska surrealistisk och magisk. Det kändes verkligen värt det att stå i kö i två timmar för vi visste att vi var med på första bussen upp. 
Första bussen gick 5.30 och samtidigt gick typ 14 andra bussar på ett långt led uppför berget. När vi kom upp samlades vi på trappan till ingången och fick vänta ytterligare 10 minuter innan de öppnade grindarna. En snabb klättring till första utsiktspunkten och:
Tada! Helt genomtjockt med dimma. Ingen soluppgång, inget mirakel.
Allteftersom lättade dimman och vi såg strukturer därunder. Det var faktiskt en rätt fin stund att utforska bit för bit och inte få hela perspektivet på en gång. Vi visste att vädret skulle bli bättre senare under dagen men det var inte alla som fick se morgondimman lätta.
Det är alltid en gamble att låta andra ta bilder på en, men ni ser ju vart jag är hoppas jag.
Mäktig utsikt, berg vart man än vänder sig och det är så otroligt grönt överallt! Det var för mig största kontrasten mot Nepal där det mest var brunt, grått och vitt. Klimatet i Anderna på den här höjden går att likna vid regnskog och det bidrar definitivt till känslan av att befinna sig någonstans i Jurassic Park även om lamorna var betydligt snällare än klonade dinosaurier.
 
Det är fortfarande inte helt klarlagt vad Machu Picchu användes till under Inkarikets korta existens men gissningsvis var det bostadsort till kungar som omgavs av hela små samhällen där man till stort var självförsörjande. Vatten finns i dalen, terrasserna på sluttningarna användes som åkermark och man använde lamor (eftersom alpackor inte vistas såhär lågt ner) som arbetsdjur och transport.
 
I Cusco fick man nästan skämmas för att man var från Europa eftersom spanjorerna verkligen kom dit och förstörde allt de kunde hitta, stal allt guld de såg och förstörde befintliga byggnader i Inkarikets huvudstad. Spanjorerna hittade aldrig Machu Picchu när de invaderade Peru och därför finns så mycket kvar. Enligt vår guide finns det dock fortfarande berättelser om den gömda inkastaden som ännu inte hittats som ska vara större och ha varit en viktigare plats för inkafolket. En expedition in i den djupaste djungeln kan vara på gång inom de närmsta åren så vill man vara med och upptäcka en riktig skatt kan man med fördel bege sig hit. Tänk att det fortfarande finns platser på jorden (som inte är djuphavsgravar) som vi år 2018 inte har upptäckt än. Det tycker jag är ganska coolt!
 
När vi hade utforskat färdig (och fått passen stämplade) var det dags att återvända till Aguas Calientes och ta tåget tillbaka till Cusco. Tåget tog ca 3 timmar och jag var rätt slut i huvudet när vi väl kom tillbaka till stan och åter var på 3400 meter. Ett par nätter för återhämtning innan nästa bussresa kändes som ett otroligt bra beslut!

Lares trek

Publicerad 2018-06-07 01:41:44 i Allmänt, Bucketlist, Peru, Resa, Trekking,

Dags att dra på vandringskläderna igen och bege mig ut i vildmarken. Insåg i Cusco att vi var ganska få som skulle göra just den vandring jag hade bestämt mig för och vilken himla tur det var! Dels var vår vandring en dag kortare än övriga, vilket innebar att vi slapp sova i tält tre/fyra nätter och anlända till Machu Picchu smutsiga och tröttare än någonsin (trött var jag visserligen ändå men åtminstone någorlunda ren). Dels var det tomt på leden vilket innebar att det kändes som om vi var ensamma med naturen, alpackorna och quecha-folket vi träffade. Quecha-folket pratar tyvärr inte spanska så den lilla spanskan jag har lyckats få att fastna hjälpte inte alls. Som tur var pratade vår guide quecha så han fick tolka när det gällde det mesta längs vägen. 
 
Min lilla grupp om 8 personer första dagen, alla på bra humör och alla mår någorlunda bra.
Omgivna av berg och dalar.

Berg och dalar fulla av alpackor och lamor. Vi fick veta skillnaden men jag kommer faktiskt inte ihåg mer än att alpackor endast lever på högre höjder och därför har tjockare päls än lamor.
Vi sov i tält. Det var kallt, kallt som tusan! Men lite sömn fick vi allt, låg trots allt i sovsäcken ca 10-11 timmar per natt eftersom det blev becksvart efter kl 18 och vi var helt slut efter middagen.
 
Maten under hela trekken förbereddes av en kock och en assisterande kock vi hade med oss och varje måltid var enorm! Vi lyckades inte äta upp allt en enda gång och det berodde inte bara på att vi var någon person kort vid varje sittning pga höjden. Utöver frukost, lunch och middag fick vi även te och snacks på eftermiddagarna och ni kan ju bara gissa hur lycklig jag var när snacks till stor del bestod av popcorn 😃 bästa snackset i världen! Kunde ha saltats något mer för min del men man tar vad man får när man är trött och frusen.

Dag två bjöd på högre höjder än base camp och snötäckta toppar omringade oss.

Utmattade vandrare behöver en siesta efter lunch. Vi träffade fantastiska människor överallt längs vägen som tjänade lite pengar till familjen genom att sälja diverse mössor, vantar, strumpor och även vatten och snacks. Är fortfarande imponerad över deras extremt färgglada kläder och hur de höll färgerna så klara och tydliga, Vias utvecklingsavdelning borde definitivt ta en kontakt här! Utöver kläderna var det enda de hade på fötterna tunna lädersandaler och jag som frös i mina kängor tyckte det såg vansinnigt kallt ut men de är härdade och vana såklart.


Vi började på 3100 meter och vandrade upp till 4200 meter innan det var dags att gå neråt igen. Sista natten spenderades i Aguas Calientes som är en by strax nedanför Machu Picchu på 2080 meter och vilken enorm skillnad det var! Flera i gruppen upplevde höjdskillnaden som tuff och hade diverse besvär (svår huvudvärk, noll matlust, kräktes etc). Mitt största problem var att förkylningen som krupit på i Cusco blev värre men jag tyckte inte att höjden påverkade särskilt mycket mer än att luften var torrare och det var inte direkt lätt att andas genom bara en näsborre. Försökte förklara detta för vår guide men språkbarriären och hans förväntningar på att alla hade höjdsjuka gjorde det något svårt att få fram.
I Aguas Calientes gick vi på restaurang och sov på hotell, den lyxen! Restaurangen serverade bl a "Avocado to the Queen" och "Overflowed eggplant", vi hade otroligt roligt åt menyn men maten var riktigt god! Efter maten besökte vi en "convenient store" som verkligen visade sig vara convenient och även om 8e våningen på hotellet var temporarily out of service (hur nu det går till) så lyckades vi sova ett par timmar innan det var dags att kliva upp för att ta oss den sista sträckan till ett av världens underverk. Det var tuffa men härliga dagar, jag träffade nya vänner och lärde mig lite mer om mitt pannben. Kan absolut rekommendera en vandring i Peru, det är värt smärtan!
 
Tvärförälskad! ❤
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela