bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

Arrival and departure

Publicerad 2018-02-01 17:14:37 i Allmänt, Resa, Tanzania,

Kände att jag måste dela med mig av processen här för den är så vrickad. 

När jag åkte från Sverige var tjejen i disken på Emirates extremt skeptisk till att jag skulle kunna fixa visum när jag kom fram till Tanzania. Som tur var lät hon mig åka ändå för det var absolut inga problem. De tog mitt pass och 50 dollar och så fick jag ställa mig och vänta. Här jobbar vi inte med köer utan alla stod bara huller om buller i en stor grupp. Efter en stund kom det ut en kille med ett gäng pass i handen som han la på en disk och så lyfte han det översta, bläddrade fram sidan med foto och info och läste upp namnet. När ens namn lästes upp fick man alltså gå fram och hämta passet. Vissa namn hade han lite svårt med och garvade till och med åt sig själv när han försökte uttala rätt. Det verkade i alla fall som att systemet fungerade även om jag och flera med mig snabbt hade kunnat skriva en lista på åtgärder som hade effektiviserat det hela. När jag hade fått mitt pass skulle jag hämta min väska och då var det en annan snubbe i fin uniform som ville kolla visumet. Det blev okejat men jag fick en tillsägelse om att knyta mina skor 😂
(null)

Idag när jag kom till flygplatsen hade jag fått höra att man inte fick checka in för tidigt så jag hängde en stund utanför och strosade (läs spenderade mina sista shilling) innan jag gick till disken för flyDubai. Där blev jag utskälld av en kille som sa att jag var tvungen att vara på plats 3 timmar innan och att det var bråttom (trots att min biljett sa 1 timme innan för att lämna väskan eftersom jag redan hade checkat in online..) sen fick jag slänga alla väskor genom en första säkerhetskontroll där jag bara fick frågan om jag hade en laptop i väskan vilket jag har. Behövde inte packa upp något och blev önskad en trevlig resa. Efter min "riktiga" incheckning, väskan lämnad etc, gick jag igenom nästa säkerhetskontroll och sen skulle mitt pass kontrolleras ni vet sådär att man får en stämpel att man lämnar landet? Bara det att det inte satt någon i någon av båsen som kunde ta mitt pass. När jag frågade en officer of immigration undrade han om jag var resident (vilket jag inte är) och sen pekade han lite snabbt mot en hylla med lappar där jag tydligen skulle fylla i ett departure-kort. Där fanns ingen penna. Tur att man som erfaren resenär och skrivnörd alltid har en penna i handbagaget! Bara undrar hur de gör när 40 danskar (som jag såg på parkeringen) ska fylla i sina. Jag lämnade inte min penna.  
Nu sitter jag på ett café och hoppas att flyget går i tid. Det blir spännande att se hur nästa process ser ut. Till Nepal fixade jag ju i alla fall visum i förväg 👍🏼

Vart tar pengarna vägen?

Publicerad 2018-02-01 09:45:00 i Allmänt, Tanzania, insamling,

Jag var på hemligt uppdrag i måndags, för att hinna spendera lite av de där pengarna vi hjälptes åt att samla in under hösten. Det känns fortfarande overkligt att vi kom upp i en sån summa och det kommer räcka till vansinnigt mycket bra saker för barnen!
 
Under hela min vistelse har vi funderat tillsammans kring olika saker som pengarna skulle kunna hjälpa till med. Vi har identifierat saker både i skolan och på barnhemmet som behöver rustas upp och saker som barnen behöver och som jag har velat ge dem. Jessica sa att det var som julafton att sitta och försöka komma på bra grejer som hjälper till utöver det vanliga och det känns otroligt bra att ha fått vara med och göra lite skillnad!
 
Ett urval från listan vi kom fram till:
- Skor till alla barn + duschskor till alla barn
- Nya filtar till alla barn (här köper man filtar på bal så det kan ligga lite allt möjligt i, ser fram emot bilder på när de packas upp)
- 2 nya cyklar så barnen kan öva för att kunna cykla till skolan och så att alla barn som går i skolan kan cykla tillsammans
- 12 stolar till skolan
- En stor matta till förskolan så att barnen har någonstans att leka och så att det inte ekar lika mycket. Den gamla var så skitig att vi klippte sönder den och använde som trasor för att torka bort oljefärg med.
- 10 höns till hönsgården (de kom igår men jag hade redan åkt då så jag inväntar bilder och film från Per och Ellen)
- Trummor och gitarr till aktivitetshus (på barnhemmet) och aktivitetsrum (på skolan)
- Hyllsystem till förrådet på barnhemmet 
- Nya tallrikar, muggar, skedar, baljor, hinkar, moppar, sopborstar, knivar etc till barnhemmet
- Sygrejer för att uppdatera lådan som finns där jag bara hittade en nål och en rulle tråd (barnen använder kläderna tills de går sönder och längre ändå så det är en stor vinst att kunna laga dem så att de har möjlighet att finnas med lite längre)
- En radio till barnhemmet med möjlighet att sätta i ett usbminne så barnen kan dansa. De är grymma på bl a Dansa Pausa och Kizunguzungu utöver sina egna fantastiska danser.
- Uppdatering av solcellssystemet på barnhemmet så att det inte blir "strömavbrott" lika ofta. De har en panel på taket som samlar ström till ett batteri som driver 4 lampor inne i storstugan där vi har lekt och ätit middag efter att solen har gått ner. Det finns även 2 lampor som lyser upp trappan ute så att man har en chans att se något innan det är pannlampa som gäller när man ska ner till köket, på toa eller tillbaka till volontärhuset. Tanken är att fixa en panel till och även se över hur kopplingen ser ut till batteriet. 
 
Allt hann jag inte spendera i måndags (för ni var helt fantastiska och samlade in så sjukt mycket pengar!) utan jag lämnade över ungefär 2 miljoner shilling till Jessica och Linnea som har mitt fulla förtroende att spendera resten klokt som bara de kan. De har lovat att uppdatera mig kring hur det går och skicka bilder på vad pengarna går till.
10 rullar sytråd och 5 nålar kostade 2500 shilling vilket motsvarar ca 10 kr. Radion går på batteri men kan också gå på ström sen när byn får det (det är på gång, om ca 6 månader tror de). Lådorna köptes in för att hålla reda på framförallt alla donerade barnkläder så det är lättare att hitta när något behöver bytas ut. För att hitta rätt storlek till alla ritade vi av allas fötter i söndags och skrev namn på så vi höll koll på vems som var vems.
Getrida, Sara och Eva testar duschskor.
 
Kan inte säga tillräckligt många gånger hur coolt det känns att ha fått vara en del av det här. Fått hjälpa till och se med egna ögon vilken nytta det gör. Fått lära känna de här fantastiska barnen och människorna som jobbar med dem för att de ska få en bättre uppväxt och en möjlighet i livet som de aldrig hade haft annars. 

Safari del 2

Publicerad 2018-02-01 08:57:00 i Allmänt, Bucketlist, Resa, Tanzania, Volontär,

Vi ville upp tidigt, innan soluppgången, eftersom djuren egentligen är som mest aktiva när det är mörkt. Så vi for iväg strax efter kl 6.
 
Himla smidigt med solen här faktiskt, den är uppe i 12 timmar. Går upp kl 7 och går ner kl 19. Varje dag. Året runt. Det förvirrar en del också eftersom landsbygdsborna har ett eget sätt att räkna klockan utefter solen. Få se om ni hänger med nu, när solen går upp är klockan 1 eftersom det är första timmen med sol. Sen räknar vi 12 timmar framåt och sen är klockan 1 igen första timmen när det är mörkt. Så säger man att barnen ska åka till skolan med bussen som (vår tid) går 6.30 så säger de att bussen går kl 12. De räknar inte halvtimmar eller kvartar eller någonting utan endast hela timmar. Något förvirrande när man ska försöka bestämma tid med någon.
 
Anyway, dag 2:
Habacock (vår guide) förklarade att flodhästarna oftast håller sig i vattnet på dagarna och kommer upp morgon och kväll för då är det svalare. Vi såg hur många som helst på land så jag fick lite flashbacks till flodturen i Gambia 2001 "Osprey, osprey, very rare!"
Zebror är egentligen sjukt märkliga alltså, som små hästar man inte kan rida på enligt Per. Men fina är de.
Vi såg mängder med giraffer, också märkliga djur. När de springer ser det ut som att man spolar videon i slowmotion. Också otroligt fina!
Habacock var nog mest fascinerad över buffelhjorden. De är tydligen svåra att hitta under regnsäsongen eftersom de inte brukar umgås så många samtidigt då. Började räkna men gav upp vid 36 när typ hälften reste sig och jag kände lite den där skräcken jag fortfarande får när jag ser Lejonkungen.. Men dessa vart inte jagade av några hyenor så Mufasa var safe just där och då.
Fler randiga.
Och fler fläckiga.
På stenen står det "Aeroplane tax way only no entry to vehicles". På väg ut ur parken såg vi ett plan gå ner för landning med förnödenheter till de anställda som bor mitt i parken och har elefanter, zebror och giraffer som sällskap varje morgon. Lejonen hängde inte så långt härifrån heller så man får ha lite is i magen om man ska jobba härinne.
Det här var så fint, totalt 8 st elefanter varav 2 små som gick på rad och höll varandra i svansen med snabeln <3
Landskapet är magiskt, kan tänka mig att det ser otroligt annorlunda ut under torrsäsongen när allt det gröna inte är grönt men eftersom det var lågsäsong i parken såg vi knappt 3 andra bilar under vårt dygn i parken vilket gjorde att det kändes som att vi i princip var själva bland djuren.
 
Safari blev lite väl spännande för vissa i sällskapet :P
Svea (ja det var överväldigande respons på Svea) var såklart också med på turen.
Per var eld och lågor över äventyrsbilen vi åkte med. Han ska köpa en likadan och köra runt med på Kalmars gator.
Vi såg en hel del apor som sprang och kastade sig framför bilen med jämna mellanrum. De hängde i närheten av elefanterna mest så såg man apor kunde man hålla utkik efter de stora grå också.
När man minst anar det blir motivet sådär som på film. Dimhöljda berg i bakgrunden, elefanten som lugnt spatserade in mot trädet. Dags att åka tillbaka till Bumilayinga och barnen!
När vi hade ca 3 km kvar gick bilen sönder. Den klarade ett dygn på svåra safarivägar och klättrade ur gropar och körde genom midjedjupt vatten men på asfaltsväg strax utanför Iringa pajade vänster framdäck och vi var fast.
Vi samlade snabbt en skara fascinerade barn som körde dans-och-sträck-ut-tungan-lek med mig och Ellen en stund från andra sidan vägen tills det kom en vuxen och tyckte att de hade tramsat för länge så de gick. 
 
Vi blev hämtade av en annan bil efter en dryg halvtimme och hann med lunch i Iringa och lite shopping innan vi åkte tillbaka hemåt. Vi stannade till vid macken i Mafinga och bytte bil och passade på att handla lite snacks och mer vatten. Vattnet från brunnen går att koka och dricka så det har vi använt till te men till vanligt dricksvatten har vi slagit på stort och handlat dunkar (12 liter för 22 kr). Regnet vräkte ner och åskan dånade när vi kom in i Mafinga och det såg ut som att shopen var stängd men dörren var öppen så jag gick försiktigt in. De hade strömavbrott så jag fick snällt sätta på mig pannlampan och handla i mörker. Det gick det också och som tur är använder man mest kontanter i det här landet så det var inga konstigheter att betala.
När vi kom tillbaka till barnhemmet blev det kramfest och kall spagetti vilket var oväntat gott. Helt slut stupade vi i säng och var lite extra glada att vi hade sovmorgon och inte skulle upp till skolan dagen efter.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela