bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

You can choose to put yourself in the way of beauty

Publicerad 2018-06-26 01:54:48 i Allmänt, Bali, Bolivia, Bucketlist, Ecuador, Kuba, Nepal, Nya Zeeland, Peru, Resa, San Francisco, Spanska, Tanzania, Trekking, Volontär, insamling,

 

6 månader - 6 kontinenter - ca 72 000 kilometer

Tänk att för ett år sen firade jag midsommar utanför Skövde, sen dess har jag varit på ön, trettioårsfest i Enköping #fortfarande29, bakat kanelbullar, sjungit Eloise på scenen på Plateaux, varit på bröllop, mer trettioårsfirande i Vegas, dansat - dansat - dansat, zombiefest i Skövde, packat ihop en lägenhet och sen en till. Startat upp projekt på jobbet och lämnat över till vikarie med lite ångest i magtrakten, bråkat med ambassader och kramats hejdå. Jag har badat i kroppstempererat hav, firat nyår barfota, klättrat i berg och på vulkaner, frusit mer än jag någonsin gjort tidigare i hela mitt liv, dykt djupt under ytan, varit tyst i 10 dygn, kört spårvagn och utmanat kroppen på hög höjd. Det har varit cykelturer, utslagna tänder (inte mina), lektioner, massor med ny mat, nya platser och nya vänner.

Jag har gått 1 659 289 steg enligt hälsoappen i mobilen (vilket innebär 9374 steg per dag i snitt)och den har jag ju inte haft med mig jämt så det betyder att det är ett gäng steg som inte är registrerade och utöver det skulle jag vilja gissa att åtminstone hälften av stegen är gångna i flipflops till mina fötters fruktansvärda besvikelse. De mår förvånansvärt bra men det beror på "vilodagarna" från flipflops i kängor med ullstrumpor som är en bättre medicin än NÅGOT annat jag någonsin har provat mot torra, spruckna hälar och fotsulor!

Jag har sovit i 67 olika sängar, tagit 6 nattflyg, 4 nattbussar och spenderat 2 nätter i tält.
Jag har 22 nya stämplar i passet ❤

Under dessa 6 månader har jag spenderat:
2 arbetsveckor på flygplan (81 timmar och 30 minuter)
3,5 arbetsveckor på buss (140 timmar och 40 minuter)
4 arbetsveckor i bil (165 timmar och 45 minuter)
16 timmar och 40 minuter på moped
15 timmar och 30 minuter på båt
8 timmar på cykel
4 timmar och 15 minuter på tåg
3 timmar och 30 minuter på spårvagn
3 timmar på hästrygg
1 timme och 10 minuter på linbana

Totalt 440 timmar på/i diverse färdmedel vilket innebär totalt 11 arbetsveckor och det gjorde faktiskt lite ont att räkna ut…

Inräknat precis allt jag har tagit mig för, alla flyg, försäkringar, vaccin, boenden, mat och samtliga aktiviteter har jag i snitt spenderat ca 850 kr per dag. Vissa dagar har varit billigare och andra betydligt dyrare.

Utöver det har jag tappat räkningen på hur många gånger jag har packat väskan 😂

Jag har skrattat, gråtit, funderat, längtat och varit trött, glad och less men mest av allt lycklig. Just nu känns det här året svårt att greppa, det kommer nog ta ett tag att landa och faktiskt förstå men fasen vad jag ser fram emot att ge kommande år allt jag har. Jag är redo, bring it on!

 Don't be sad because it's over, smile because it happened.

Ny kontinent - nya äventyr

Publicerad 2018-05-09 04:04:08 i Allmänt, Bucketlist, Ecuador, Resa, Spanska, Volontär,

Så var det dags. Min sista kontinent (för jag tänker inte räkna Antarktis som en förrän jag har varit där). Sydamerika!
Det tog mig i princip hela dagen, började kl 7 på morgonen och flög via Houston i Texas (tack igen Hanna för tipset om diner på flygplatsen!) för att landa ca kl 23 i Quito, Ecuador. På väg ner över centralamerika passerade vi ett rejält åskväder. Det var intensivt och otroligt häftigt att se stjärnorna på himlen, små linjer av ljus (vägnät och samhällen) nere på marken och samtidigt ha ett tunt molnlager i mitten innehållande blixtar som aldrig upphörde utan snarare avlöste varandra när de rusade fram. Piloten var väldigt noga med att alla skulle sitta fastspända medan vi flög runt/genom ovädret och jag kunde inte sluta tänka på vad Hannas syster Kajsa brukar säga om att man aldrig ska vara kissnödig när man kör bil, pga att det är farligare om man krockar. Då borde det inte vara direkt lämpligt att vara kissnödig när man flyger om man kraschar heller? 
 
Vi kraschade inte som tur var och jag blev upphämtad på flygplatsen av en kille som inte pratade ett ord engelska. Taxiresan tog ca 35 minuter och jag tror att jag lyckades få ur mig ungefär 12 ord på spanska, av vilka 4 st var gracias. Spanskakursen kunde verkligen inte börja snart nog! Quito är världens högst belägna huvudstad på 2 850 meter och det kändes tydligt när jag tog trapporna upp till tredje våningen på mitt hostel.
Vaknade till den här utsikten, den historiska delen av staden och Maria med vingar som vaktar från sin bergstopp.
 
Jetlag plus många timmars resande på mindre än en vecka tog ut sin rätt och jag sov i princip hela första dagen. Ibland behövs det ett dygn för att reboota kroppen så att den är på banan igen. Det kändes bättre dag 2.
 
Jag hade mailat med ett hostel (Vibes) i stan om att få jobba där under tiden jag är i Quito i utbyte mot boende så jag tog mig dit, lämpligt nog ca 3 kvarter bort från skolan där min spanskakurs hålls och fick börja direkt (jag menar verkligen direkt, typ två timmar efter att jag kom dit stod jag i receptionen). Första veckan bestod i princip av receptionsjobb och bingetittande på serier. Otroligt slappt att kunna sitta i soffan och plöja säsong efter säsong och samtidigt kalla det jobb. Tillsammans med de andra två volontärerna gjorde jag mindre utflykter och lärde känna de flesta av våra gäster. Väldigt mysigt hostel, jag kände mig genast som en i gänget när jag kom dit till skillnad från mitt första boende i Quito som visserligen var mysigt men där det kändes som att alla redan hade "sina" kompisar och inte var ute efter att lära känna nya människor.
Teleferico, en utsiktspunkt långt ovanför Quito. Vi tog en gondol i ca 20 minuter för att komma hit och det innebar en höjdskillnad på ca 1500 meter. Det kändes i lungorna! Tycker det rimligaste med skylten är att man knappt ser att det står "No" och "Don't" eftersom det är skrivet med rött. Skulle likagärna kunnat vara en uppmaning att starta en brand.
Kortspel en kväll när jag jobbade i baren samt skötte musiken. Bra stämning!
Det finns en popcornmaskin men den var trasig så vi körde "Sara-style" och jisses vad popcorn jag har kokat(?).
 
Andra veckan påbörjades mina spanskastudier, något fördröjda pga att 1 maj kom ivägen och presidenten tydligen hade bestämt att alla fick vara lediga två dagar extra utöver helgen. Jag gick till skolan på måndagen men fick höra att vi skulle börja först på onsdagen, fick senare ett sms om att vi skulle börja på tisdagen istället, vilket vi gjorde. Jag hade egentligen boende inkluderat i spanskakursen här också men jag valde att fortsätta jobba på Vibes och bo där istället eftersom det kändes bäst så. Träffade min presumtiva rumskamrat och hon informerade mig om att hon redan hade jagat bort en annan tjej med sitt snarkande natten innan. Var inte ett dugg sugen på att uppleva det! Blev ifrågasatt av huvudläraren kring detta men bryr mig faktiskt inte ett skvatt om vad de tänkte eller tyckte. Jag trivdes på Vibes med mina nyfunna vänner så jag stannade där.
 
Spanskan har gått bra, vi var 4 st i klassen så vi körde på i ett ganska högt tempo, vilket passar mig som annars lätt blir uttråkad.
Hade en utmanande dag när vi insåg att det endast fanns ett spansk-engelskt lexikon, och den där presumtiva rumskamraten inte direkt var villig att dela, och mitt internet fungerade inte vilket gjorde att google.translate inte fanns att tillgå. Jag hittade ett spansk-tyskt lexikon som fick duga under den timmen och jag var bara något språkförvirrad när den var slut.
 
Ecuador är definitivt ett land jag rekommenderar för att lära sig spanska! De allra flesta pratar tydligt och inte supersnabbt men det kräver ändå en hel del koncentration som jag inte har behövt för engelskan på väldigt länge.  Jag har klarat mig långt med min engelska men i Sydamerika behöver en faktiskt åtminstone grundläggande spanska för att ta sig fram på ett vettigt och framförallt säkert sätt. Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att ge det en ordentlig chans!

Safari del 2

Publicerad 2018-02-01 08:57:00 i Allmänt, Bucketlist, Resa, Tanzania, Volontär,

Vi ville upp tidigt, innan soluppgången, eftersom djuren egentligen är som mest aktiva när det är mörkt. Så vi for iväg strax efter kl 6.
 
Himla smidigt med solen här faktiskt, den är uppe i 12 timmar. Går upp kl 7 och går ner kl 19. Varje dag. Året runt. Det förvirrar en del också eftersom landsbygdsborna har ett eget sätt att räkna klockan utefter solen. Få se om ni hänger med nu, när solen går upp är klockan 1 eftersom det är första timmen med sol. Sen räknar vi 12 timmar framåt och sen är klockan 1 igen första timmen när det är mörkt. Så säger man att barnen ska åka till skolan med bussen som (vår tid) går 6.30 så säger de att bussen går kl 12. De räknar inte halvtimmar eller kvartar eller någonting utan endast hela timmar. Något förvirrande när man ska försöka bestämma tid med någon.
 
Anyway, dag 2:
Habacock (vår guide) förklarade att flodhästarna oftast håller sig i vattnet på dagarna och kommer upp morgon och kväll för då är det svalare. Vi såg hur många som helst på land så jag fick lite flashbacks till flodturen i Gambia 2001 "Osprey, osprey, very rare!"
Zebror är egentligen sjukt märkliga alltså, som små hästar man inte kan rida på enligt Per. Men fina är de.
Vi såg mängder med giraffer, också märkliga djur. När de springer ser det ut som att man spolar videon i slowmotion. Också otroligt fina!
Habacock var nog mest fascinerad över buffelhjorden. De är tydligen svåra att hitta under regnsäsongen eftersom de inte brukar umgås så många samtidigt då. Började räkna men gav upp vid 36 när typ hälften reste sig och jag kände lite den där skräcken jag fortfarande får när jag ser Lejonkungen.. Men dessa vart inte jagade av några hyenor så Mufasa var safe just där och då.
Fler randiga.
Och fler fläckiga.
På stenen står det "Aeroplane tax way only no entry to vehicles". På väg ut ur parken såg vi ett plan gå ner för landning med förnödenheter till de anställda som bor mitt i parken och har elefanter, zebror och giraffer som sällskap varje morgon. Lejonen hängde inte så långt härifrån heller så man får ha lite is i magen om man ska jobba härinne.
Det här var så fint, totalt 8 st elefanter varav 2 små som gick på rad och höll varandra i svansen med snabeln <3
Landskapet är magiskt, kan tänka mig att det ser otroligt annorlunda ut under torrsäsongen när allt det gröna inte är grönt men eftersom det var lågsäsong i parken såg vi knappt 3 andra bilar under vårt dygn i parken vilket gjorde att det kändes som att vi i princip var själva bland djuren.
 
Safari blev lite väl spännande för vissa i sällskapet :P
Svea (ja det var överväldigande respons på Svea) var såklart också med på turen.
Per var eld och lågor över äventyrsbilen vi åkte med. Han ska köpa en likadan och köra runt med på Kalmars gator.
Vi såg en hel del apor som sprang och kastade sig framför bilen med jämna mellanrum. De hängde i närheten av elefanterna mest så såg man apor kunde man hålla utkik efter de stora grå också.
När man minst anar det blir motivet sådär som på film. Dimhöljda berg i bakgrunden, elefanten som lugnt spatserade in mot trädet. Dags att åka tillbaka till Bumilayinga och barnen!
När vi hade ca 3 km kvar gick bilen sönder. Den klarade ett dygn på svåra safarivägar och klättrade ur gropar och körde genom midjedjupt vatten men på asfaltsväg strax utanför Iringa pajade vänster framdäck och vi var fast.
Vi samlade snabbt en skara fascinerade barn som körde dans-och-sträck-ut-tungan-lek med mig och Ellen en stund från andra sidan vägen tills det kom en vuxen och tyckte att de hade tramsat för länge så de gick. 
 
Vi blev hämtade av en annan bil efter en dryg halvtimme och hann med lunch i Iringa och lite shopping innan vi åkte tillbaka hemåt. Vi stannade till vid macken i Mafinga och bytte bil och passade på att handla lite snacks och mer vatten. Vattnet från brunnen går att koka och dricka så det har vi använt till te men till vanligt dricksvatten har vi slagit på stort och handlat dunkar (12 liter för 22 kr). Regnet vräkte ner och åskan dånade när vi kom in i Mafinga och det såg ut som att shopen var stängd men dörren var öppen så jag gick försiktigt in. De hade strömavbrott så jag fick snällt sätta på mig pannlampan och handla i mörker. Det gick det också och som tur är använder man mest kontanter i det här landet så det var inga konstigheter att betala.
När vi kom tillbaka till barnhemmet blev det kramfest och kall spagetti vilket var oväntat gott. Helt slut stupade vi i säng och var lite extra glada att vi hade sovmorgon och inte skulle upp till skolan dagen efter.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela