Los Angeles
Tack vare att Hanna kom på att hon inte ville fira sin 30-årsdag ensam satt jag i en bil på väg mot Arlanda kl 04.50 en fredag morgon för ett par veckor sedan. Flyget tog mig via mellanlandning i London till Los Angeles där vi möttes upp och såg till att få lite sömn, 22 timmar senare.
Dagen efter tog vi en promenad i Santa Monica, shoppade lite (Hanna fick äntligen gå loss på Lululemon) och drack världens godaste vita sangria! Helt ärligt, to die for. Om jag blev tvungen att välja EN alkoholhaltig dryck att dricka för resten av livet hade det blivit den! På kvällen hängde vi med Sarah, som läste med oss i Skövde och som nu pluggar i L.A., och hennes roomie på klubb som mest kändes som en enorm hemmafest. Det vart en lugn kväll, vi strulade till det för Uber-chauffören på vägen tillbaka men vi lyckades ta oss "hem".
När man åker halvvägs runt jorden och har en tidsskillnad på 9 timmar hem blir kroppen lite lätt förvirrad och jag vaknade därför typ halv sex på morgnarna. Hanna har en störd dygnsrytm från början så hon var inte heller någon sjusovare vilket innebar att vi var igång rätt tidigt och såg till att utnyttja så många timmar som möjligt på dygnet. Det fanns smidiga cykelställ med cyklar vi kunde hyra så vi tog en lång cykeltur till Venice Beach och promenerade upp till Santa Monica när vi hade lämnat av cyklarna i ett annat ställ nere på stranden. På vägen fanns flera utegym, en skatepark, en basketplan och beach volley-planer. Det var full aktivitet överallt men känslan var ändå lugn och avslappnad.
Inget besök i L.A. är komplett utan Hollywood, right? Så vi tog tunnelbanan, den gick knappt under jorden så vi fick se en hel del av stan samtidigt. Mest vägar och bilar men ändå. Åker man tunnelbana i L.A. rekommenderar jag varmt att kliva av på Hollywood/Vine för hela taket i stationen är byggt av gamla filmrullar och de har även två stora kameror som prydnad precis innanför spärrarna. Instant moviemagic! Vi såg Hollywoodskylten, gick långt längs Walk of Fame och kände lukten av marijuana ungefär var femte meter. Vi hittade Ingrid Bergmans stjärna och upptäckte att även Absolut Vodka är "Recognized as a friend of the Walk of Fame" vilket vi tyckte var rätt kul. Jämförelserna med östkusten (där vi båda varit flera gånger) hade redan duggat tätt under dagen och den stora skillnaden vi insåg här var att i New York går man ständigt runt och tittar upp, spanar mot topparna av skyskrapor. I Hollywood går man ständigt och tittar ner, letar efter ett namn man känner igen. Efter ett par timmar var vi bra möra i benen och tog tåget hem igen för att avsluta kvällen med film hemma hos Sarah och tjejerna.
Sista dagen i L.A. och vi hade bestämt oss för att slå på stort och åka till Universal Studios. Det var värt pengarna redan efter en halvtimme och Hanna sa att jag var som en femåring på julafton när vi var i Hogsmeade och gick omkring i Harry Potters värld. Can't say that I blame her, jag var hyper! Vi åkte berg- och dalbanor, åkte runt till gamla inspelningsplatser och såg en show som var lika delar vatten och eld och fylld med specialeffekter. De flesta åkturerna under dagen var 4D-baserade vilket innebar att vi gick runt med en känsla av illamående i princip hela dagen men det hindrade oss inte från att klämma i oss ordentliga diner-burgers och i alla fall ge oss på en munk som var lika stor som en badring. Vi åt inte upp hela men vi gav det ett ärligt försök.
Nu har det här inlägget tagit mig ungefär 2,5 timme att skriva.. Skyller på att en oväntat lugn kväll i soffan innebar serier som fångat min koncentration och att grannen började spela någon form av dunka dunka-salsa för en timme sen som jag försöker filtrera bort.
L.A. är enormt, det finns mycket kvar att se men det får bli en annan gång. Vi hade nya platser att se, nya saker att göra och en 30-årsdag att fira. To be continued.
