Roadtrip till Grand Canyon
Tog oss till flygplatsen för att hämta hyrbilen tidigt på morgonen. Fick tips från Uber-chauffören om vilken väg vi skulle köra ut ur stan för att slippa de värsta köerna och påbörjade vår 80 mil långa resa. Eftersom Hanna är stjärna på stadskörning fick hon börja och hon tog oss galant över sexfiliga motorvägar och genom märkliga korsningar medan jag försökte tolka GPSen på bästa möjliga sätt. Vi passerade Warner Bros ikoniska vattentorn och jag såg till att bilen sladdade in på en parkeringsruta i närheten så att jag barfota kunde springa ut och upp på en refug för att få en bild.
Det tog ca två timmar ut ur stan, den är ENORM som sagt, och då började det kurra i våra magar. Vi snurrade runt en stund på ett handelsområde för att hitta någonstans att äta och landade till slut på ett Chick A Filé vilket var förvånansvärt ok frukost för att vara snabbmat. Vi handlade lite vatten och snacks för att ha i bilen, medvetna om att dagen skulle bli lång och varm, och så tog jag ratten. Vi körde i timmar genom varierande ökenlandskap, såg alla möjliga former av kaktusar och sjöng upp. På väg ut ur L.A. hade vi kommit på att vi kunde sysselsätta oss längs vägen med att försöka samla registreringsskyltar, i USA har alla stater en egen, och vi bestämde att vi skulle se om vi kunde få ihop 20 st under dagen. Vi hade 20 st innan lunch. Någon som vill gissa hur många vi fick ihop totalt?
Framåt eftermiddagen var det ordentligt varmt ute och när termometern i bilen visade 101 grader (ja fahrenheit) hittade vi en rastplats som kändes bra att stanna till vid för att låna en toalett och även fånga lite landskap på bild. Jag klampade rakt ut i vildmarken och insåg efter bara en liten stund att vi inte var ensamma… Skylten som varnade för giftiga ormar och skorpioner var inte stor men talade ett tydligt språk. Klev runt lite mer försiktigt efter det och hettan gjorde att vi inte orkade stanna särskilt länge. Vi såg otroligt mycket lastbilar längs vägen, visste ni att precis ALLA FedEx-bilar kommer från Indiana? Vi pratade även om att om USA hade passat på att bygga ut sina järnvägar hade de sluppit mycket utsläpp. Sen såg vi tågen.. Tåg lika långa som färden ut ur L.A. kändes det som i vissa fall. Med dubbla lager containers på nästan alla vagnar. Helt vansinnigt!
Min plan var från början att vi skulle hinna fram till Grand Canyon innan solnedgången för att hinna se de sista strålarna lämna ravinen men det hann bli mörkt innan vi var framme. Sista biten in var tuff att köra då vi bara hade mötande trafik i mörkret och ögona gick i kors när vi till slut rullade in på parkeringen framför vår lodge efter 13 timmar. Vi fick väldigt bra råd från killen i receptionen om vart vi skulle ta vägen för soluppgången nästa morgon och lyckades få i oss lite mat innan vi slocknade i varsin säng. Hade fått tips från en av mina fd chefer kring boende i parken och både jag och Hanna var otroligt tacksamma att vi följde det och bodde så pass nära ravinen! Det innebar att vi bara behövde ställa klockan på 5 för att ta oss upp och ut för att hitta en bra plats att följa dagens första solstrålar över kanten. Det var kallt som tusan till en början! Ingen, innan killen i receptionen, hade informerat oss om att vi behövde bylta på oss för just den här delen av resan och jag hade inte ens en långärmad tröja med mig men lager på lager-principen funkar för det mesta och när solen väl var uppe tog det inte lång tid innan det kändes lagom varmt och skönt igen. Har alltid varit, och är, fullständigt livrädd för höjder men här kändes det av någon anledning tryggt att klättra ut långt ut på kanten, nära stupet där det på sina ställen var mer än 1 km djupt, rakt ner. Det som kändes obehagligt var när Hanna var för nära kanten, eller någon annan dåre som vi såg lite på håll som satt och dinglade med benen. Insåg att jag kanske klarar av att besöka Trolltunga någon gång after all.
Det finns inte tillräckligt många synonymer för makalöst på något språk som kan beskriva den här platsen. Skiftningarna i berget, hur buskarna såg ut som mögel längs klippkanten på vissa ställen, djupa dalar och höga höjder. Bara upptäckten att det är alldeles platt uppepå är fortfarande svår att ta in. Som att någon tagit ett gigantiskt berg, vänt upp och ner och tryckt ner det i marken på det för att göra en form att gjuta i. Det är definitivt en plats jag vill åka tillbaka till och det var verkligen, utan tvekan, värt den långa bilresan dit!
Efter en kort promenad en bit ner i ravinen tog vi oss upp igen och åt lite lunch innan avfärd mot nästa destination, mer om det i nästa inlägg.
