Det hinner hända så mycket på relativt få dagar att jag aldrig riktigt känner att jag är ikapp men nu minsann ska här skrivas så tangentbordet brinner (inte bokstavligt talat, det hade blivit svårt att förklara för försäkringsbolaget).
Efter ytterligare en natt i Tarras utanför Wanaka lämnade vi vår mysiga lilla stuga på landet och körde norrut.
Vi tog ett stopp vid Blue Pools (definitivt det klaraste vattnet jag någonsin sett!) och sov i Hokitika, en mysig liten stad ungefär halvvägs upp längs kusten och i min alldeles egna, otroligt subjektiva kuddbedömningstävling tar kudden i Hokitika förstaplatsen över alla andra kuddar på hostel på Nya Zeeland. Faktiskt kuddar på alla andra hostels på hela den här resan hittills! Jag hade kunnat ta med den hem, så skön var den! Är även ett fan av den fina beskrivningen kring hur man ska bädda ner sig själv i sängen.
Från Hokitika hade vi tänkt att vi skulle ta två nätter i Abel Tasman nationalpark för att vi båda var trötta och kände att vi behövde en vilodag.
Var tvungna att stanna vid Pancake rocks på vägen upp och jag gjorde ett försök att äta några medan Maja övade på sin manligaste posé.
Kom fram till vårt hostel i parken och kände att nope, vi tar vilodagen en annan gång. Hyrde kajaker till dagen efter och gav oss ut på tur.
Vi är inget om inte anpassningsbara och har jobbat hårt för att föregå med gott exempel vad gäller second breakfast hela vägen igenom.
En riktigt mysig dag i världens längsta kajak och vi såg sälar, rockor och vad vi båda är övertygade om var en flygande pingvin (vi är högst medvetna om att pingviner inte kan flyga men vi såg vad vi såg).
På eftermiddagen körde vi vidare till Nelson och anlände till vårt hostel precis lagom till att chokladkaka med glass serverades. Långt ifrån alla men vissa hostel har en såndär extra selling point och det här var definitivt en av dem! Vi tog vår vilodag i Nelson och det var riktigt skönt att inte ha några planer utan bara låta dagen gå och göra lite vad vi kände för.
Te ur riktig tekopp till frukost kändes helt rätt!
Vilodag ur vägen och lite piggare begav vi oss till Picton för att leka turister på riktigt över dagen.
Det var riktigt mysigt, vi fick träffa världens minsta delfinart (Hectordelfiner) och även världens minsta pingvinart (riktiga pingviner den här gången). Jag fick köra båten en stund och längtade lite till sommaren och ön. Ska minsann fråga Thomas om jag inte kan få köra ut nästa gång.
Båtturen bjöd även på lokalt vin och musslor som vi fick prova. Jag gav mig på en mussla och jag trodde nästan Maja skulle kräkas så äcklad såg hon ut när jag stoppade den i munnen. Det var inte direkt en smakupplevelse men den tog lång tid att tugga i alla fall.
Innan vi körde tillbaka gick vi på lokalt hak och åt en magisk middag, vi kunde inte bestämma oss för vad vi ville ha så vi beställde både lax och seafood chowder och delade. SÅ gott! Som tur var gillade vi verkligen vårt hostel i Nelson för vi åkte tillbaka dit över natten (14 mil enkel väg) för att sen sätta oss i bilen och köra tillbaka till Picton igen på morgonen och ta färjan över till nordön.
