bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

Bumilayinga - utflykt

Publicerad 2018-01-19 16:26:02 i Allmänt,

På helgerna är vi lediga från volontärjobbet vilket innebär att vi kan hitta på egna saker och även åka på lite längre utflykter. Vi passade på att åka in till närmsta stad, Mafinga, för att dels hitta lite riktigt internet och ladda alla våra grejer och dels besöka marknaden och se om det fanns något vi kunde köpa med oss tillbaka hem. Vi klev upp supertidigt, typ halv 6 eftersom bussen går mellan 7-7.30 men ibland tidigare och ibland inte förrän den är full… så ni förstår att vi var lätt oroliga att missa den?

Även om det är många tidiga morgnar skadar det inte att vakna till den här utsikten! Per sa idag att vi ser typ 100 mil vilket jag kanske kan tycka låter lite som en överdrift men kanske 4-5 mil iallafall en klar morgon.

Kom ner till korsningen där bussen går och ställde oss och väntade. Bussen kom (halleluja) och vi gick på. Det fanns sittplatser till oss, jag och Ellen satt bakofram bakom chauffören där man väl egentligen lägger packning, men det gick bra. Sen kom nästa stopp och 4 personer till klev på. Nästa stopp klev typ 6 personer på och vi började tycka att det var lite trångt. Bussen var ju liksom en van med plats för ca 12 personer och nu var vi närmare 20 st. Nästa stopp kändes det som en omöjlighet att få på fler men se det gick visst jättebra. Johanna och mama Esta klev på här och Johanna satte sig i mitt knä för hennes ben är jättelånga och hon hade brutit nacken om hon skulle stå. Efter ca 10-15 minuter sov min vänstra skinka och därefter domnade hela vänster ben bort. Men det gick liksom inte att göra något åt det hela så det var bara att vara nöjd med livet och hoppas att bussresan snart skulle vara över. När nästa stopp kom sa jag till Johanna att det enda som kunde gå in nu var typ en bur med höns. Och nu trodde ni kanske att det lastades in men vi hade faktiskt tur den här gången och slapp hönsen. MEN, nu skulle killen som skötte biljetthanteringen ta sig runt i bussen och ta betalt av alla. Handskrivna biljetter fick vi och han frågade vad vi hette innan han skrev. Resultatet?

Vet inte om det är lika underhållande för alla men Sara, Ellen och Per borde kanske inte vara så svårt att stava? 

Han lyckades i alla fall ta sig runt och få betalt av alla, han hade väl vanan inne, och efter en dryg timme på skumpiga grusvägar kom vi fram till en asfaltsväg (hör och häpna!) och då blev vi plötsligt bryskt tillsagda att kliva av bussen och gå på den större bussen som stod bakom oss eftersom polisen inte accepterade att man var så många i bussen samtidigt. Nähä? Haha! Den sista biten in till stan blev i alla fall betydligt bekvämare och vi kom fram till en stor grusplan där vi klev av. Johanna pekade oss i riktning mot caféet vi skulle äta på, hon och mama Esta skulle ännu längre bort med en ny buss, och vi gav oss av. Dagen bestod av ström, internet (vi var chockade över hastigheten på 3G efter nästan 2 veckor med E) och god mat. Vi gick en sväng på marknaden och shoppade lite kläder och grejer till barnhemmet som vi hittills insett behövdes. Några extra knivar till köket och en pump till fotbollarna vi har hittat i volontärhuset. Framåt eftermiddagen var vi trötta på stan och ville tillbaka till lugnet på landet och tog en taxi tillbaka till Buma. Trötta och glada gick vi och la oss tidigt taggade för skolstart på måndagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela