Machu Picchu (old mountain)
Halvpepp på att gå upp kl 3 på morgonen för att ställa oss i kö för bussen men när vi väl kom dit var känslan ganska surrealistisk och magisk. Det kändes verkligen värt det att stå i kö i två timmar för vi visste att vi var med på första bussen upp.
Första bussen gick 5.30 och samtidigt gick typ 14 andra bussar på ett långt led uppför berget. När vi kom upp samlades vi på trappan till ingången och fick vänta ytterligare 10 minuter innan de öppnade grindarna. En snabb klättring till första utsiktspunkten och:
Tada! Helt genomtjockt med dimma. Ingen soluppgång, inget mirakel.
Allteftersom lättade dimman och vi såg strukturer därunder. Det var faktiskt en rätt fin stund att utforska bit för bit och inte få hela perspektivet på en gång. Vi visste att vädret skulle bli bättre senare under dagen men det var inte alla som fick se morgondimman lätta.
Det är alltid en gamble att låta andra ta bilder på en, men ni ser ju vart jag är hoppas jag.
Mäktig utsikt, berg vart man än vänder sig och det är så otroligt grönt överallt! Det var för mig största kontrasten mot Nepal där det mest var brunt, grått och vitt. Klimatet i Anderna på den här höjden går att likna vid regnskog och det bidrar definitivt till känslan av att befinna sig någonstans i Jurassic Park även om lamorna var betydligt snällare än klonade dinosaurier.
Det är fortfarande inte helt klarlagt vad Machu Picchu användes till under Inkarikets korta existens men gissningsvis var det bostadsort till kungar som omgavs av hela små samhällen där man till stort var självförsörjande. Vatten finns i dalen, terrasserna på sluttningarna användes som åkermark och man använde lamor (eftersom alpackor inte vistas såhär lågt ner) som arbetsdjur och transport.
I Cusco fick man nästan skämmas för att man var från Europa eftersom spanjorerna verkligen kom dit och förstörde allt de kunde hitta, stal allt guld de såg och förstörde befintliga byggnader i Inkarikets huvudstad. Spanjorerna hittade aldrig Machu Picchu när de invaderade Peru och därför finns så mycket kvar. Enligt vår guide finns det dock fortfarande berättelser om den gömda inkastaden som ännu inte hittats som ska vara större och ha varit en viktigare plats för inkafolket. En expedition in i den djupaste djungeln kan vara på gång inom de närmsta åren så vill man vara med och upptäcka en riktig skatt kan man med fördel bege sig hit. Tänk att det fortfarande finns platser på jorden (som inte är djuphavsgravar) som vi år 2018 inte har upptäckt än. Det tycker jag är ganska coolt!
När vi hade utforskat färdig (och fått passen stämplade) var det dags att återvända till Aguas Calientes och ta tåget tillbaka till Cusco. Tåget tog ca 3 timmar och jag var rätt slut i huvudet när vi väl kom tillbaka till stan och åter var på 3400 meter. Ett par nätter för återhämtning innan nästa bussresa kändes som ett otroligt bra beslut!
