Nattbuss och skam
Lämnade Huacachina på eftermiddagen för en Peruvisk vinprovning innan vidare färd. Kan verkligen inte rekommendera peruvianska viner! De är fruktansvärt söta och smakar mer som äcklig saft med extra socker tillsatt. Så åker ni till Peru, skippa vinet, drick Pisco Sour istället 😉
Peruviskt vin lagras i lerkärl istället för trätunnor och det gör tydligen smaken av druvorna renare. Tyvärr förstör de ju smaken med mängder av socker sen men tanken var kanske god.
Vissa sträckor innebär ganska många timmar på bussen och just den här bröts av precis innan solnedgången med ett besök vid Nazcalines (världsarv sedan 1994) som är geoglyfer (konstverk i marken) skapade mellan år 500 f Kr - 500 e Kr av nascaindianerna och än idag vet man inte vad syftet var. Det finns otroligt många och de är till viss del formade som växter eller djur, men det finns även trianglar och andra geometriska former. Pga det torra klimatet på platån där det i princip aldrig blåser har linjerna behållit sin form och de går att se dels från tornet de har byggt (som var rangligt som tusan och som verkligen utmanade min höjdrädsla) och om man prioriterar att lägga pengar på det går det även att flyga över linjerna för att få en bättre överblick. De största formationerna är över 300 meter långa så det är massiva mästerverk.
Dags att försöka sova. Bussen var smockfull så det var inte direkt gott om plats men några timmars sömn här och där lyckades jag med. Vaknade av ett pipande ca kl 4 på morgonen och det tog några sekunder innan jag insåg att det var MIN väckarklocka som hade gått igång, antagligen hade knappen tryckts upp genom att jag pressade in väskan på hatthyllan.. Försökte kasta mig upp ur sätet för att komma åt den men rycktes ned igen av säkerhetsbältet och slet av det i lätt panik eftersom jag i princip hade väckt hela bussen vid det här laget. Knuffade ut tjejen som satt bredvid mig i gången och klättrade upp på sätet. Hade ingen aning om vart i väskan klockan fanns men rotade frenetiskt runt med handen tills jag fick tag i den och tryckte av. Batteriet plockades ur och jag satte mig ner igen med huvudet så lågt jag kunde och försökte hålla mig undan resten av resan. Ingen sa något men fy vad hemskt det kändes!
Var till slut framme i Arequipa kl 5.30 på morgonen (efter ca 17 timmar på bussen) och jag ville nästan gråta när killen i receptionen sa att det fanns en säng ledig som jag kunde ta direkt om jag ville. OM jag ville?! Sov i ca tre timmar innan jag tog mig upp, letade upp mina vänner och såg till att få i mig lite frukost. Vilken natt. Bara 3 nattbussar kvar.. 🙄
