Bali - första intrycket
Efter 4+3 timmars flygning från Nepal över Kuala Lumpur landade jag i Denpasar på Bali kl 11 lokal tid. Det har varit en halvkul natt, svårt att sova på planet pga barn som inte slutade skrika och flera passagerare som kräktes av okänd anledning och jag var väldigt förvirrad främst kring vad klockan faktiskt var. Det är intressant när jag använder Hannas tid (i Guatemala) som måttstock för att få rätt på min klocka och vad klockan är i Sverige men vi landade i att jag nu är 7 timmar före. Tror inte jag har skrivit det tidigare men tidsskillnaden till Nepal var 4 timmar och 45 minuter vilket är den absolut märkligaste tidszon jag har befunnit mig i någonsin!
Att hitta en soffa utan armstöd mellan varje säte så att man faktiskt har möjligheten att lägga sig ner kl 05.30 på morgonen mellan två flighter är något inte alla människor uppskattar.
Inflygning över vad jag tror är Lombok. Såg små fiskebåtar ute på jakt och när jag vred på huvudet såg jag ett enormt kryssningsfartyg i Balis sydöstra hamn. Kontraster! Det kändes nästan som att vi skulle landa i vattnet eftersom landningsbanan startade precis i vattenbrynet men det var en lugn och okomplicerad landning.
Balis internationella flygplats är helt enorm och väldigt vacker men det kändes märkligt öde att vandra genom den stora immigration-salen för att få passet stämplat tillsammans med bara ett fåtal andra efter de senaste veckornas acklimatisering till att bara acceptera att någon sätter sig i ditt knä på bussen eller knuffar dig framåt lite försiktigt när du står i kö.
Det är alltid en något nervslitande upplevelse att vänta på väskan och tycka att man plötsligt är bland de sista förvirrade människorna kvar som står där och hoppas vid bagagebandet men den kom till slut och jag gav mig ut i taxidjungeln för att hitta någon som kunde ta mig till boendet. Det är alltid en bra idé att lyssna till vad chaufförerna inne på flygplatsen tar för att kunna pruta lite längre ut och jag lyckades i alla fall halvera priset bara hundra meter från utgången. Jag skulle definitivt kalla det en kulturkrock att anlända till en plats som man fortfarande tror är Asien men som kändes oerhört västerländsk när vi inom 4 min från flygplatsen hade passerat både Starbucks och McDonalds, två platser jag inte har funderat på ens existerar de senaste två månaderna. Medan radion spelade hjärtslitande ballader (tror jag, de var på indonesiska) pratade jag och taxikillen om Zlatan, om att Bali är till största del hinduistiskt och att fläskkött är en betydande del i matlagningen här. Kom fram till mitt hostel och blev incheckad. Ska testa på den här att sova i en pod, den känns hittills ganska bekväm och det finns en liten pool på innergården samt är typ 10 minuters promenad till stranden så det känns som att jag kan vila ett par dagar innan jag funderar ut vad ska vill hinna med innan Maja kommer och vi beger oss ut till Gili för att dyka.
Podden är helt enkelt en säng, gissningsvis ca 1 m bred, med väggar och tak. Längst in finns ett låsbart skåp där jag stoppar in mina värdesaker och längst ut finns en rullgardin så man kan stänga ute lite ljud och ljus. Det är 14 poddar i samma rum och det ska enligt andra som testat vara väldigt tyst och skönt i jämförelse med ett vanligt flerbäddsrum på hostel. Det återstår att se om det är sanning eller inte.
Nu behöver jag lite mat och sen ska jag eventuellt somna en stund i solen (lovar att smeta på ordentligt med SPF).
