Namaste Nepal
De sista två dagarna i Nepal har varit ganska slappa i jämförelse med tempot som varit under den senaste månaden och det har varit välbehövligt! Vädret har varit minst sagt omväxlande och från att ha frusit mig sönder och samman de första dagarna och även uppe i bergen så spenderade jag mina sista dagar i shorts och tshirt delvis på hostellets takterass där de hade en enorm hammock med saccosäckar som var riktigt sköna! Har lyckats läsa ca 40 sidor totalt under hela vistelsen vilket är en smärre kontrast till Tanzania där jag tror att jag slukade totalt 9 böcker men jag har helt enkelt haft för trevligt och inte kommit till ro. Dessutom fick jag ju inte läsa medan jag mediterade även om jag kanske hade tyckt att det var mer avslappnande.
Fantastisk utsikt över hela dalen från takterassen.
Har träffat massor med underbara människor, vissa som jag förhoppningsvis kanske kommer träffa igen längs vägen och vissa som jag antagligen aldrig kommer träffa igen. Drar ofta paralleller mellan den här resan och min förra långresa för 10 år sedan och upplever att jag har en mycket mer avslappnad inställning till avsked den här vändan. Inser väl på ett annat sätt nu att vissa möten helt enkelt är menade att vara tillfälliga och om det är någon som verkligen fastnar så håller man kontakten. Oavsett så är det alltid trevligt med nya historier, nya perspektiv och någon att spela kort med en stund.
Det här är Stina, hon hade packat med sig Cheez ballz hela vägen hemifrån som vi slukade kvällen innan hon begav sig ut på äventyr för att vandra till Everest Base Camp. Håller tummarna för att allt går bra!
Sista kvällen lyssnade jag på ett coverband från Nepal där sångaren hade en helt magisk röst och efter det dansades det tills fötterna värkte. Var inte säker på att jag skulle få uppleva något nattliv i Nepal men det fanns minsann det också!
Flyget till Bali gick inte förrän sent på kvällen så jag utnyttjade dagen på bästa sätt genom att få massage (har svinont i nacken nu, det var brutalt), vandra runt och mysa på Thamels krokiga gator och åt den godaste vegetariska burgare jag har ätit i hela mitt liv innan avfärd mot flygplatsen.
Riksha madame? Det här att vänja sig vid att bli kallad madame av alla överallt när man får höra från fellow backpackers att man fortfarande ser ut som 23, en märklig kontrast.
Jag känner mig redo för strandliv och dykning nu ett par veckor och längtar efter att träffa Maja nästa helg! Tror dock inte att det är sista gången jag besöker Nepal, det är ett fantastisk land med oerhört trevliga människor och enorm variation på aktiviteter. Det känns som ett land man kan besöka hundra gånger och alltid se och uppleva något nytt. Det finns verkligen något för alla och är man inte sugen på att röra sig överhuvudtaget kan jag rekommendera tio dagars meditation ;)
