Marknad och besök på Cotopaxi
Spanskakursen bestod inte bara av att vara instängd i skolan några timmar per dag. Vi åkte på utflykt till en marknad där vi provade massor med olika sorters frukt, såg en slaktad gris bäras ut ur ett hus och kastas upp på ett bilflak (ja jag har det på film) och provade Ecuadors nationalrätt, marsvin. Det var en väldigt märklig upplevelse men jag har aldrig haft ett marsvin och de här monstruösa giganterna bar visserligen en liknelse men den var ändå så fjärran att det inte kändes som att äta ett husdjur.
Den här smakade inte så mycket. Hittade däremot en annan favorit som inte verkar finnas någon annanstans än i Ecuador vilket gör mig lite ledsen men samtidigt är det skönt att veta att alla frukter inte sönderimporteras världen över. Den hade inte smakat likadant efter att ha legat nedkyld/nedfryst i en container i flera månader innan den levererades till Ica.
Gryn, majs, ris och choklad (inte till för att ätas utan för att göra varm choklad i mjölk. 3 dollar kilot, tror ni jag har nån i väskan?).
Ut ur det här hålet halvsprang två män ut med en död gris i en tunna full med vatten som de helt enkelt hällde ut på gatan innan de lastade grisen på ett bilflak och körde iväg. Allt medan trafiken bakom snällt fick vänta eftersom det bara fick plats en bil i taget på gatan.
Min sista dag i Quito innan avfärd mot Baños var det dags för vulkanbesök. Upp supertidigt och en kort promenad senare satt jag i en buss tillsammans med 8 andra, varav 3 st var från skolan. Vi åkte buss i ca 2 timmar innan det var dags för frukost och på vägen insåg jag att jag verkligen bara hade sett storstad de senaste två veckorna. Vi kom ut på landet där bergen var böljande gröna och gården där vi åt frukost samt hämtade våra mountainbikes hade två lamor på baksidan som stod och betade(?) eller vad det kan tänkas heta när det gäller lamor.
Nästan som ett högt får men lite läskigare blick måste jag erkänna.
Insåg när jag satte mig på bussen att jag hade missat att ta med mig solkräm (jag och tidiga morgnar alltså) och fick därför lite från det amerikanska paret som satt bakom mig. Vi kan väl säga så mycket som att jag inte brände mig.
Ytterligare en timme i bussen så klev vi ut på en grusplan rätt högt upp. Cotopaxi är Ecuadors näst högsta vulkan (5 897 meter över havet) och är en av världens högsta som fortfarande är aktiv. Senaste utbrottet ägde rum 2015 och då utlystes katastrofläge i närområdet. Cotopaxi är en klassisk konformad vulkan som utmärker sig tydligt mot kringliggande landskap eftersom det i övrigt är ganska platt och lågland (för att vara Ecuador). Höjden märktes tydligt då det bara krävdes några få steg för pulsen att gå upp skyhögt och det var svårt att andas. Vi tog många micropauser på väg uppåt och efter en stund insåg jag att kroppen kände igen sig och hade anpassat sig. Sjukt märklig men häftig känsla att uppleva att kroppen justerade sig så snabbt! Vi vandrade uppåt i ungefär en timme och nådde till slut vårt mål som var precis i glaciärgränsen på 16 000 fot (ca 4 880 meter) och därmed det högsta jag har varit hittills på den här resan. Utsikten över dalen var fantastisk och vi kunde se flera "vägar" nedför vulkanen skapade av lavaflöden från stora utbrott tidigare. Det är möjligt att bestiga vulkanen över glaciären men det är ett lite större projekt än vad som var planerat för oss, därför tog vi oss ned till bussen igen. Väl där väntade våra cyklar och vi fick varsin hjälm och en kort instruktion i hur cyklarna fungerade innan vi gav oss av nedför sluttningen på riktigt. Det gick fort! Vägen var skumpig som tusan, påverkad av vädret, väldigt ojämn och jag spenderade största delen av tiden på väg ner krampaktigt hållande styret och bromsarna på båda sidor. Hade riktigt ont i händerna när vi kom ner. Med det sagt var det oerhört fint och vi cyklade till en lagun en bit bort från vulkanen och väl där fick vi riktigt fin utsikt när molnen skingrade sig över toppen.
Dags att åka tillbaka och vi stannade på samma ställe för att äta lunch innan vi återvände till Quito. När jag kom tillbaka hade Clara påbörjat middagen och eftersom det var 5 maj (Cinco de Mayo) och min sista kväll, firade vi med tacos förberett av en äkta mexikan. Det var himmelskt och om jag får säga det själv blev min guacamole riktigt riktigt bra! Jag hade bestämt mig för att ta barskiftet för att ha en bra ursäkt att inte följa med ut men det blev några drinkar bakom baren ändå och jag somnade en bra bit efter midnatt. Det blev en lååååång dag, men oerhört värd varje stund!
