San Francisco - Cable car apprentice
Tog mig upp och åt frukost. Pratade med Hanna en lång stund när hon hade slutat jobbet, så smidigt när man nästan är i samma tidszon! En långpromenad ner till hamnen och jag var tvungen att gå förbi pier 39 för att kika på sjölejonen. De luktar vidrigt och låter mycket men det är ändå en del av San Franciscos charm.
Där ligger de på sina bryggor och solar.
Innanför själva piren ligger flera små mysiga restauranger och butiker som är menade att locka turister och som självklart är svindyra. Råkade av en händelse ändå hitta en butik som var intressant och jag var faktiskt tvungen att köpa med mig en kortlek därifrån. Det har blivit en grej det där med kortlekarna på mina resor, försöker hitta en överallt. Är en jäkel på att bygga korthus men behöver lära mig lite fler kortspel, börjar tröttna på skitgubbe.
Kortleken till vänster är en vanlig kortlek, såhär ser det ut ALLTID när jag spelar kort. Helt hopplöst! Kortleken till höger är köpt i San Francisco på Lefty's store, tänk att det går att göra kortlekar med siffror i alla hörn så även vi som har bäst fungerande högerhalva av hjärnan kan spela kort utan att få kramp. Ska minsann börja köpa massor med vänstervridna grejer så ni inte kan använda dem på ett vettigt sätt och får en inblick i hur det kan vara att vara jag ibland 😂
Lekte med kameran på piren en stund innan solnedgången.
Att bara gå omkring på gatorna i den här stan är en upplevelse! Det sitter konstnärer lite överallt som målar med händer, fötter, sprayfärg etc. det står personer och sjunger (mer eller mindre bra) eller spelar instrument och spontandans från förbipasserande fyllon/ungdomar är inte ovanligt. Såg även en streetshow där två bröder roade publiken på bästa möjliga sätt och fick alla att känna en gemenskap trots att vi bara hade samlats på samma plats under ca 15 minuter och sen spreds åt olika håll igen.
Så var det ju det där med spårvagnarna då. Tog mig till vändplatsen och hittade "min" konduktör från gårdagen som satt och väntade på att få köra nästa vända. Han sa att det skulle ta ca 30 minuter och tyckte att jag skulle köpa en kaffe sålänge. Så jag gick till Starbucks köpte en dryck (inte kaffe som ni förstår) och ett par kakor som jag delade med mig av. Sen tittade vi på bilder på svenska spårvagnar och pratade om hans familj (han är ca 60 och har 6 barn med 3 olika kvinnor). Efter ungefär en halvtimme fick jag hjälpa till att vända vagnen rätt och sen fick jag både plinga, köra och bromsa medan vi plockade upp människor längs San Franciscos gator. Åkte spårvagn i nästan tre timmar, blev omtalad som studentdriver och fick även ta en titt i spårhuset när vi passerade det (off limits to civilians). Det är tungt som tusan att köra spårvagn och jag är imponerad av att de orkar!
Här rullar de och tas om hand, spåren.
Om det inte syns hade jag en fantastisk kväll och var så uppe i varv när jag kom tillbaka till mitt hostel att det tog flera timmar att somna.
Mamma brukar säga att hon inte förstår hur jag hamnar i såna här situationer och det gör nog inte jag heller egentligen, men jag är grymt tacksam för det känns lika magiskt varje gång.
