bucketlistlife.blogg.se

What would you do, if you weren't afraid?

Uppskattning och tacksamhet

Publicerad 2018-06-28 08:57:00 i Allmänt,

Nu har jag varit hemma en vecka. Jag har träffat familj och vänner, ätit sill och godis, druckit vin på min balkong och badat i mer än en sjö. Jag har packat upp några väskor och påsar från källaren men tänker låta det ta tid att gå igenom allt och tänker definitivt inte låta allt som ligger därnere komma upp igen! Jag har börjat jobba och det kändes lite för hemvant och normalt för att jag ska tro att det verkligen har gått ett halvår. Skönt!

Saker jag uppskattar med att vara hemma ❤
- min fantastiska familj och mina underbara vänner 
- mina fina kollegor
- kranvatten
- lösgodis
- min säng (gudomlig är den!)
- bra tryck i duschen och jag kan själv välja vilken temperatur jag vill ha
- ljusa sommarkvällar
- att packa upp garderoben och inse att jag har mer än två alternativ att ta på mig
- min hjärna behöver inte ständigt gå på högvarv för att förstå vad folk säger 
- sötvatten att bada i
- att laga mat och diska i mitt eget kök (den här uppskattningen kommer med största sannolikhet försvinna först så jag njuter så länge det varar)
- handdukar som torkar mig på riktigt (resehanddukar i all ära med tanke på den lilla plats de tar men de är värdelösa på att torka en kropp!)
- att bara ha en tidsskillnad att tänka på
- min balkong

Det har ju bara gått en vecka så jag kommer garanterat komma på fler saker men jag tycker det är en rätt bra lista.

Det är otaligt många jag har att tacka för att det här faktiskt har gått vägen, att jag kände mig (relativt) lugn fram till avfärd och att det löpt på så smidigt som det har gjort. Har många gånger förundrat tänkt vad svårt livet hade varit utan mitt nätverk, utan alla som stöttar mig och står bakom mig och hjälper mig att lösa saker trots att jag har kunnat själv sen innan jag kunde säga orden. Några har varit extra makalösa och förtjänar ett eget tack.

Där stod jag, nästan två månader innan avresa, med andan i halsen pga att hyresgästen behövde flytta in tidigare. Som tur är har jag en fantastisk vän som erbjöd mig att bo hos henne under tiden. Och det blev hur bra som helst! Tack Cicci för att jag fick våldgästa i flera veckor, det var en riktig avlastning och jag insåg redan dag 1 i din lägenhet att det var tur att jag körde packningen i etapper för att inse vad jag behövde och hinna fundera/köpa nytt/rensa. Med min sista-minuten-gen hade det annars kunnat gå käpprätt åt skogen!

Så har jag ju en bil också. En liten röd sak som jag inte riktigt vet hur jag skulle klara av att leva utan. Sist jag var iväg lovade mina föräldrar att min bil skulle köras under tiden jag var borta. Men vet ni? Den hamnade av någon konstig anledning längst in på garageuppfarten och stod därför still i nästan 7 månader. När jag kom hem var den helt död. Det hjälpte inte att ladda batteriet, det var bara att köra till verkstan. SÅ, därför försökte jag tänka ett steg till den här gången. Med hjälp av lösningsfokuserade kollegor kom jag fram till att en av dem faktiskt kunde låna bilen under tiden. Hon hade till och med förvaringsutrymme för däcken och har tagit fantastiskt bra hand om den under tiden, tack Maria!

För att det överhuvudtaget skulle kunna bli en resa behövde jag lösa situationen med jobbet. Med lätt fladdrig känsla av nervositet gick jag till min chef, min livscoach, min extramamma och började försöka beskriva vad jag ville göra. Och hon tog det bättre än jag någonsin hade kunnat ana! Det har varit en trygghet hela vägen att känna att det finns något att komma hem till, och himla bra till och från att ha något att längta tillbaka till, för jag tycker verkligen om mitt jobb och ville inte säga upp mig. Så tack Inga-Lill för att du förstod och stöttade hela vägen, jag är så glad att vara tillbaka bland mina fantastiska kollegor igen och ser fram emot en alldeles vardaglig höst!

Halvvägs igenom resan hade packningen blivit döpt till både Monstret (av mig) och Aset (courtesy of Maja) och jag kände att det fanns en hel del jag inte behövde släpa med mig hela vägen. Lägligt nog skulle Maja ta sig hela vägen hem från andra sidan jorden och lovade att plocka med sig grejerna till Sverige. Tack Maja! Nu hör till saken att jag och Maja inte riktigt bor grannar så för att lösa situationen så smidigt som möjligt kom min fantastiska bonusfamilj i Enköping till räddning. Tack Marcus för att du tog dig tid att åka till Arlanda och hämta mina extrakilon och tack Lasse för roddandet med info, ni är bäst!

Vet att jag kanske inte gör henne rättvisa alltid, men min mamma är helt makalös och står bakom mig för varje steg och varje knasig idé. Det var många som frågade under månaderna innan avresa vad mina föräldrar tyckte och tänkte om allt det här. Mitt svar? De är vana. Och stöttar till tusen! Mamma har tagit hand om post, haft en extranyckel till lägenheten om något skulle hända och åkte även tvärs över landet för att hämta mig till julfirandet så jag skulle slippa åka tåg. Hon lämnade av mig på Arlanda och hämtade på Kastrup. Mamma är min allra största supporter och förtjänar miljoner tack för allt hon gör. Jag hoppas att du vet hur mycket jag uppskattar det mamma, jag älskar dig ❤

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2018-06-28 18:16:41

Gulle dig! Kram Cicci

Postat av: Hanna

Publicerad 2018-06-29 03:25:27

Var det rimligt att bli tårögd av det här? Ska skicka länken till min käre bror, Markus med k så han också får läsa :)

Svar: Att jag aldrig lär mig 🙈 Förlåt Markus med k!
Sara Hedberg

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela